Tillbaka i Schweiz....
Då var man tillbaka i låtsaslandet Schweiz igen och just nu känns det jobbigt. Min semester hemma i Sverige har vart helt underbar och jag saknar er där hemma så att det gör ont i hela kroppen, eller mest hjärtat. Jag saknar framförallt min familj och min mamma. Man vänjer sig så fort vid att ha dem omkring sig men att vänja sig av vid det är rena helvetet och det tar mycket på krafterna. På flygplatsen blev det ett snabbt hej då för att jag hade bråttom, lite skönt så att man slipper plågas. På flygplanet hade jag en stor klump i magen och några tårar rullade ned för kinderna.
Hemma hos Jacob och dem så känndes det lite okej att vara tillbaka, dock var min hjärna fortfarande inställd på Sverige och hemma. Att packa upp resväskan var väldigt jobbigt och jag luktade på alla mina kläder för att minnas hemma. Nästa dag så hade jag sovmorgon och när jag bytt telefonkort så fick jag ett peppande sms av Sofie, som har så rätt med att vi är på andra sidan backen nu och det är alltid lättare nedför. Men igår kom verkligheten och vardagen ikapp mig. Jag insåg att jag var tillbaka och det känns som ruta ett igen, kan jämföras som en mardröm man aldrig vakanr upp ifrån. Som sagt tårarna rann igår och de gör dem idag med, men jag tillåter dem att rinna idag med. På något vis behöver man vara ledsen för att kunna repa sig, imorgon är det dock nya tag som gäller.
Nu när jag vart hemma har jag beastämt mig för att dessa veckorna som jag har kvar nu försöka glömma hemma och leva i nuet. Att inte ringa hem hela tiden eller räkna timmarna, dagarna och veckorna för det knäckte mig nästan förra året och jag längtade så mycket hem. Som sagt detta är de sista jag gör här och då får man försöka njuta av det, för chansen kommer kanske inte igen. Det är också mycket härligare att upptäcka att tiden gått så fort än att försöka skynda på den och känna att den går trögt.
Min kropp är också lite inställd på att det kommer dröja 17 veckor innan jag ser min mamma och pappa igen, vilket inte är sant. De kommer om ca sex veckor och då stannar de en hel vecka och efter det kommer tiden rinna iväg. Som sagt jag ska sluta räkna och leva i nuet.
Fikan igår med Sofie behövde jag verkligen och det var skönt att få träffa henne igen. Ikväll kommer barnens mormor och morfar på besök och stannar en vecka. Det ska bli skönt att slippa vara helt själv i några dagar för det gör lätt att tankarna söker sig åt fel håll.
Här i Schweiz är det någon minusgrad och lite snö, som nu smälter. Jag försöker att vara stark, jag är starkare nu!
Tänker på er och saknar er!
Puss och kram!
//Sanne
Hemma hos Jacob och dem så känndes det lite okej att vara tillbaka, dock var min hjärna fortfarande inställd på Sverige och hemma. Att packa upp resväskan var väldigt jobbigt och jag luktade på alla mina kläder för att minnas hemma. Nästa dag så hade jag sovmorgon och när jag bytt telefonkort så fick jag ett peppande sms av Sofie, som har så rätt med att vi är på andra sidan backen nu och det är alltid lättare nedför. Men igår kom verkligheten och vardagen ikapp mig. Jag insåg att jag var tillbaka och det känns som ruta ett igen, kan jämföras som en mardröm man aldrig vakanr upp ifrån. Som sagt tårarna rann igår och de gör dem idag med, men jag tillåter dem att rinna idag med. På något vis behöver man vara ledsen för att kunna repa sig, imorgon är det dock nya tag som gäller.
Nu när jag vart hemma har jag beastämt mig för att dessa veckorna som jag har kvar nu försöka glömma hemma och leva i nuet. Att inte ringa hem hela tiden eller räkna timmarna, dagarna och veckorna för det knäckte mig nästan förra året och jag längtade så mycket hem. Som sagt detta är de sista jag gör här och då får man försöka njuta av det, för chansen kommer kanske inte igen. Det är också mycket härligare att upptäcka att tiden gått så fort än att försöka skynda på den och känna att den går trögt.
Min kropp är också lite inställd på att det kommer dröja 17 veckor innan jag ser min mamma och pappa igen, vilket inte är sant. De kommer om ca sex veckor och då stannar de en hel vecka och efter det kommer tiden rinna iväg. Som sagt jag ska sluta räkna och leva i nuet.
Fikan igår med Sofie behövde jag verkligen och det var skönt att få träffa henne igen. Ikväll kommer barnens mormor och morfar på besök och stannar en vecka. Det ska bli skönt att slippa vara helt själv i några dagar för det gör lätt att tankarna söker sig åt fel håll.
Här i Schweiz är det någon minusgrad och lite snö, som nu smälter. Jag försöker att vara stark, jag är starkare nu!
Tänker på er och saknar er!
Puss och kram!
//Sanne
Kommentarer
Trackback
