SanneJennyUdden

Då var man äntligen här i Schweiz och i byn Russin. Solen lyser och idag ska det bli 33 grader varmt, så sommarkläderna är på.

Igår var en konstig, rolig, jobbig och skräckblandad dag. Jag klarade av att sova hela natten från lördag till söndag och vaknade vid nio på morgonen. Då var nästan allt färdigpackat och mamma vägde min väska och vågen visade 27kg och maxvikten är 20kg. Då var det bara att börja packa om och packa ur det som ska skickas senare. Jag inser nu att jag inte kommer behöva de varma kläderna, för om det är bra väder här så är det sommar i två månader till. 

Senare på förmiddagen var jag nere hos kusinerna för att få tillbaka min "erövnings och tankar" bok som de hade lånat och målat fina teckningar i. Albin som är 4 år är jag sjukt imponerad av för han skriver redan sitt namn och han kunde även skriva mitt om jag visade honom bokstäverna. 

Efter att ha ätit frukost framför tv:n så gick jag för att packa ned det sista i väskan. Bara för sakens skull så provade jag också att låsa väskan denna gång. Av rent ovetande råkar jag byta kod till någon som jag inte vet vilken det är och inser i ren panik att jag låst väskan. Jag försöker att komma ihåg vilken kod det var men det hela slutar med att Jens får öppna väskan med en tång. Låset är fortfarande helt så nu på min lediga tid kan jag roa mig med att hitta koden på min resväska. Dock finns det 900 olika koder, så om jag prova 10 varje dag kanske jag äntligen får upp väskan till jag ska resa hem. Så typikt en Sanne grej att göra en sådan sak!

När jag var färdigfixad och klar blev det ett snabbt hej då till hästar och släktingar för att sedan åka till Landvetter. Väl på Landvetter fixade jag ut biljetten och växlade pengar. Efter det tog jag och min familj en fika och då kom den äckliga känslan i magen tillbaka, men så började vi prata om annat och då var den som bortblåst. Men när jag väl skulle säga hej då undrade jag vad jag hade givit mig in på?! Att säga hej då är inte min grej så det var tufft, men när ja väl tagit det steget och gråtit några tårar så kända jag mig rätt bra till mods. 

Väl på planet som var litet och mysigt och helt nytt kändes det myckt bättre. Jag satte i mina flygöronproppar, som jag starkt rekomenderar till alla som får ont i öronen när de flyger. Starten gick bra och jag skrev några rader i min bok. Landningen gick också bra så det var mest upp ned under denna resa. 

I Danmark lyste solen fint och det var lite varmare än Sverige. Deras flygplats är lugn och fin men jag gillar Landvetter mer för de har roligare shopping. Jag letade upp dit jag skulle och satte mig sedan och läste. När Boardingen började var det något fler människor som skulle med. En hel orkester som inte hade lämnat in sina instrument utan ville ha de som handbagage höll på att inte komma med, då vakten nekade dem att ta med instrumenten. Tillslut fick det komma extra personal som skulle kolla att det inte var någon bomb eller likande, så tillslut fick de gå på. 

Detta flyget var mycket äldre en det förra och städningen var inte direkt nogrann då fönstren vad nedkladdade av små barnhänder. När planet startade lukta det avgaser i hela planet så man blev lite orolig. Men denna resa gick också bra. Utsikten när vi landade var jättevacker, och jag landade var det betydligt mycket varmare och solen sken starkt. Jag hittade till min väska trots i det stora kaoset som jag möttes av.  

På flygplatsen möttes jag upp av halva min familj som jag hittade med en gång. Efter att ha bytt några meningar så sa Jacob "pappan i familjen" att  han varnade mig för att det skulle vara varmt och det var det i mina jeans och kofta. När vi kom hem åt vi lasagne och det var en lite speciell första måltid då jag reflekterade över saker som jag själv inte kommer acceptera på samma sätt. 

Efter maten gick jag med Johanna " mamman i familjen" som visade mig vart jag skulle bo. Frun som bor där var inte hemma men hon hade bäddat och gjort fint i mitt gula blommiga 80-tals rum. Jag har världens utsikt över vinodlingarna och dalen. Så det var riktig mysigt att packa upp. 

När föräldrarna nattat barnen så drack vi te och gick igenom rutiner och annat som jag kan ustättas för. De sa att de står alltid på min sida när det gäller barnen och det känns bra. Det är tre vildbasar jag ska ta hand om, men de är jätte härliga. 

Idag har vi vart och kollat in skolorna, kollat recept, handlat mat, ordnat franska kurs. Jag hade velat gå med de andra au pairerna men de tiderna passade tyvärr inte. Jag har också fått ett nytt kontantkort så kommer ha ett annat nr, men jag ska försöka så att de som vill nå mig får det.   

Jag känner mig genast mycket lugnare inför matlagningen då det inte är alls lika komplicerat som jag trott. Så det blir nog bra. BTW har vi även lyssnat på Håkan Hellström idag med:D

Jag saknar er där hemma men mitt lilla äventyr just nu känns ganska okej. Och som sagt det är ett år av mitt liv så de ska jag väll klara av, hemma finns ju alltid kvar!

Salut // Sanne