Söndag och utflykt till Djurabergen...
Idag vaknade jag vid nio för att idag skulle vi åka på utflykt till Djurabergen som man kan se ifrån byn. När jag skulle äta min havregrynsgröt var familjen i full gång med att packa och greja. Vi kom iväg ganska så snart där efter och det kändes bra, solen sken och det var inte ett moln på himmlen.
När vi åkte var vägen väldig slingrig och de gick uppför. När vi kom fram fick vi parkera tidigare på vägen än vad Jacob hade räknat med. Så vi packade oss ur bilarna och började gå upp för den slinriga grusvägen, det kändes att det var kallare här. Vi gick en stund och efter ett tag började Majken gnälla om att hon var huungrig så vi satte oss ned och tog en äppel och dricka paus. När vi sedan började gå igen kom vi ite längre nästan halvägs till trädgränsen åt vi lunch.
Efter lunchen passade jag på att hänga på Savantes jättesteg oc började prata med honom, Jag fick kontakt och han frågade mig saker och vi kom överrens. Det kändes bra för att jag har inte fått någon viare kontakt med han för en då. När det kändes som vi gått i en evighet var det inte långt kvar och vi var nästan framme. Jag gick själv sista biten och längde på steget.
Nästan framme där man fick en skymt av den vackra utsikten över Genève och alla kringliggande byar samt Mount Blance, stötte vi på ungefär 20 alpkor och dess klingande klockor. Det var häftigt att få se dem på riktigt och de var snälla och nyfikna. När man kom fram bakom nästan krök öppnade sig en fantastisk utsikt både upp mot berget men också ut mot Genéve och Mount Blance. Jag tog massor av kort och sedan satte vi oss ned för att pusta ut. Det var så häftigt att sitta där och bara andas mot den härliga utsikten. Jag frågade om Sally ville sitta i mitt knä och det ville hon, barnen släpper mig inpå mer och mer för varje dag som går vilket känns bra.
När vi satt där uppe bestämde Jacob och Johanna att vi skulle äta på resturang på kvällen, och Jacob ringde och bokade bord. När man tittade upp mot berget kunde man se ett liftsystem och en resturanbyggnad, det visade sig vara igång på sommaren för vandringsturister och på vintern för skidåkare. Dock om det var bra med snö och då brukade det vara mycket folk i backarna.
När vi började gå ned igen var det lätt och det rullade på bra, jag och Svante började leka olika gissningslekar och jag fick han att skratta. Så nedvägen gick fort och det var skönt att komma ned och sätta sig i bilen. Solbrillorna åkte fram och Håkan Hellström skivan sattes på. Det var så härligt att åka ned när man kunde se Mount Blance klart på andra sidan. Jacob och Johanna sa att det var så härligt och kändes bra att ha mig här och med. De sa också att jag bemötte Svante helt rätt och jag kände mig nöjd och varm inombords.
När vi kom fram till resturangen visade det sig vara en jättehärlig och fin plats med utsikt mot ett fint berg. Det fanns också en lekplats så att barnen kunde på iväg och leka och vi andra satt kvar och pratade och mös. Vi beställde in dricka, jag och Johanna pratade om de tidigare au pairerna som varit och jag kände att jag nog inte var den speciellaste eller besvärligaste de hade haft.
När vi sedan beställde maten valde jag en pizza som de flesta andra också gjorde. Den var riktigt god och det var varmt så vi satt ute utan att frysa. När vi sedan åkte hem var det lite kallare men det berodde nog på att man varit så varm under dagen och sedan suttit still länge.
När vi kom hem igen såg jag och morföräldrarna på nyheterna, sedan gick jag hem för att duscha och lägga mig. Jag var riktigt trött och kände mig mör i benen vilket var en härlig känsla. det visade sig att vi gått 1,1mil var av hälften uppför:)
Hoppas ni har det bra hemma och jag börjar komma mer och mer in i denna vardagen:) Helgen här har varit kanon!
Pussar och kramar!
//Sanne
När vi åkte var vägen väldig slingrig och de gick uppför. När vi kom fram fick vi parkera tidigare på vägen än vad Jacob hade räknat med. Så vi packade oss ur bilarna och började gå upp för den slinriga grusvägen, det kändes att det var kallare här. Vi gick en stund och efter ett tag började Majken gnälla om att hon var huungrig så vi satte oss ned och tog en äppel och dricka paus. När vi sedan började gå igen kom vi ite längre nästan halvägs till trädgränsen åt vi lunch.
Efter lunchen passade jag på att hänga på Savantes jättesteg oc började prata med honom, Jag fick kontakt och han frågade mig saker och vi kom överrens. Det kändes bra för att jag har inte fått någon viare kontakt med han för en då. När det kändes som vi gått i en evighet var det inte långt kvar och vi var nästan framme. Jag gick själv sista biten och längde på steget.
Nästan framme där man fick en skymt av den vackra utsikten över Genève och alla kringliggande byar samt Mount Blance, stötte vi på ungefär 20 alpkor och dess klingande klockor. Det var häftigt att få se dem på riktigt och de var snälla och nyfikna. När man kom fram bakom nästan krök öppnade sig en fantastisk utsikt både upp mot berget men också ut mot Genéve och Mount Blance. Jag tog massor av kort och sedan satte vi oss ned för att pusta ut. Det var så häftigt att sitta där och bara andas mot den härliga utsikten. Jag frågade om Sally ville sitta i mitt knä och det ville hon, barnen släpper mig inpå mer och mer för varje dag som går vilket känns bra.
När vi satt där uppe bestämde Jacob och Johanna att vi skulle äta på resturang på kvällen, och Jacob ringde och bokade bord. När man tittade upp mot berget kunde man se ett liftsystem och en resturanbyggnad, det visade sig vara igång på sommaren för vandringsturister och på vintern för skidåkare. Dock om det var bra med snö och då brukade det vara mycket folk i backarna.
När vi började gå ned igen var det lätt och det rullade på bra, jag och Svante började leka olika gissningslekar och jag fick han att skratta. Så nedvägen gick fort och det var skönt att komma ned och sätta sig i bilen. Solbrillorna åkte fram och Håkan Hellström skivan sattes på. Det var så härligt att åka ned när man kunde se Mount Blance klart på andra sidan. Jacob och Johanna sa att det var så härligt och kändes bra att ha mig här och med. De sa också att jag bemötte Svante helt rätt och jag kände mig nöjd och varm inombords.
När vi kom fram till resturangen visade det sig vara en jättehärlig och fin plats med utsikt mot ett fint berg. Det fanns också en lekplats så att barnen kunde på iväg och leka och vi andra satt kvar och pratade och mös. Vi beställde in dricka, jag och Johanna pratade om de tidigare au pairerna som varit och jag kände att jag nog inte var den speciellaste eller besvärligaste de hade haft.
När vi sedan beställde maten valde jag en pizza som de flesta andra också gjorde. Den var riktigt god och det var varmt så vi satt ute utan att frysa. När vi sedan åkte hem var det lite kallare men det berodde nog på att man varit så varm under dagen och sedan suttit still länge.
När vi kom hem igen såg jag och morföräldrarna på nyheterna, sedan gick jag hem för att duscha och lägga mig. Jag var riktigt trött och kände mig mör i benen vilket var en härlig känsla. det visade sig att vi gått 1,1mil var av hälften uppför:)
Hoppas ni har det bra hemma och jag börjar komma mer och mer in i denna vardagen:) Helgen här har varit kanon!
Pussar och kramar!
//Sanne
Kommentarer
Trackback
