Fredag och lördag....
Just nu sitter jag hemma hos familjen och är lite deppig för att jag inte kan se Sverige förlora mot Danmark. Men vad gör det när de förlorar, men ändå. Jag har fått lyssna på matchen istället på SR, kom på att jag kan lyssna på Karlavagnen nu när matchen är över men det sänds tydligen bara på vardagar. När jag var liten och vi t ex åkte hem i bilen på kvällen från Jönköping så var det så himmla mysigt att lyssna på det programmet. Jag älskar deras lilla truddelutt de har i pauserna och de lugna rösterna.
Igår var det en lite jobbig dag då inte Majkens humör var på topp och hon var extremt trottsig. Men det löste sig någorlunda i slutet av dagen och det känndes bra. När jag slutat så satt jag en stund vid datorn sedan gick jag hem till mig för att göra mig iordning inför kvällens utgång. Jag lyckades platta hela mitt hår själv och jag var riktigt stolt över det. Så när jag var färdig gick jag hem till familjen för att äta pizza innan tåget gick. Väl ute i mörkret hör jag något ramlar till marken och inser att det är mitt halsband som gått sönder. Jag blev skit irriterad och ledsen för det var det jag fick av Miranda och Bim i studentpresnt, jag tror dock att det går att laga.
Väl hos familjen fick jag äta snabbt och mötte sedan Lou. Jag sken som en sol och detta pga att hon kommer att stanna och inte åke hem. Jag får ha kvar min bästa vän här nere och det känns tryggt och bra. Jag var också lite uppspelt över att få komma ut och vara finklädd och hoppades på att kvällen skulle bli bra. Lou var också glad och nu skulle vi fira hennes 18 årsdag.
Inne i Genéve så mötte vi upp Tanja som hade med sig Katrina från Estland. Jag och Lou ville leta upp busshållplatsen innan vi gick till Pickwick så vi visste vart vi skulle senare på natten. Jag hittade den tillslut trodde jag och vi tog spårvagnen till Pickwick. Där var det inte jättemycket folk och livebandet denna kväll var inte min smak. Så jag förslog att vi skulle gå någon annan stans och tillslut fick jag med de andra på det. Innan följde vi Katrina till hennes bil som hon först inte visste vart hon hade parkerat men vi hittade den tillslut.
Vi hamnade sedan på ett ställe med mycket folk och vi började snacka med ett gäng killar. De trodde inte på oss när vi sa att vi var 18 och 19 år gammla utan de tyckte vi såg ut som 21, jag tar detta som en komplimang. När vi gick till bussen senare så köpte vi choklad som är våra tradition. Vi hittade först inte till busshållplatsen för det stämde inte det jag kollat upp och i ren panik irrade vi runt. Vi hittade sedan busshållplatsen men det visade att bussen inte skulle gå där ifrån så vi chansade på att ta oss till den anvisade platsen som vi stod på från början och som tur var det rätt ställe.
Väl på bussen gick det på massa killar och två började prata med oss. Jag trodde de var kompisar och när han som jag pratade med blev välldigt på så markerade jag med att jag inte var intresserad. Han accepterade dock inte detta utan frågade massor mer om när vi skulle ses igen och jag svarade att vi inte skulle ses igen på ett trevligt sätt. Jag ville inte vara otrevlig för jag trodde han var en i killgänget, men tillslut reser han sig upp och går av. Det visar sig då att han inte alls kännde killarna utan bara sa det och killgänget skrattade åt honom som inte insåg hur nobbad han var. Jag tyckte att situationen varit lite otrevlig och tröstade mig med att han äntligen gått av bussen. När vi väl var framme i Russin efter att ha åkt 50 min på småvägar som ibland känndes som folks trädgårdar så pustade jag och Lou ut.
När jag kommer hem till mig så ringer plötsligt Lou och säger att hon är utelåst. Jag går då och möter henne och hon får sova hos mig, skönt att inte behöva somna själv. Nästa morgon har hon gått när jag vaknar och jag känner att jag längtar ganska mycket hem. Jag tar på mig träningskläderna och går ut och går en härlig och givande promenad för detta.
När jag kommer tillbaka så blir det dusch och frukost. Sedan åkte jag till stan för att möta Sofia och Sanna som verkligen piggade upp mig idag, stort tack tiller för att ni finns!
Nu sitter jag och nästan sover och ska bege mig hemmåt för att se Narnia tror jag. Imorgon blir det stan för att fika med Sofie, en ny svensk tjej här. På kvällen blir det filmtime med Lou, det ser jag fram emot. Imorgon har jag vart här i 7 veckor, det är då 2 veckor kvar till Emmie kommer och efter det så är det vara 7 veckor till jul.
Jag saknar er er där hemma, Sverige och mitt hem!
Pussar och kramar!
//Sanne
Igår var det en lite jobbig dag då inte Majkens humör var på topp och hon var extremt trottsig. Men det löste sig någorlunda i slutet av dagen och det känndes bra. När jag slutat så satt jag en stund vid datorn sedan gick jag hem till mig för att göra mig iordning inför kvällens utgång. Jag lyckades platta hela mitt hår själv och jag var riktigt stolt över det. Så när jag var färdig gick jag hem till familjen för att äta pizza innan tåget gick. Väl ute i mörkret hör jag något ramlar till marken och inser att det är mitt halsband som gått sönder. Jag blev skit irriterad och ledsen för det var det jag fick av Miranda och Bim i studentpresnt, jag tror dock att det går att laga.
Väl hos familjen fick jag äta snabbt och mötte sedan Lou. Jag sken som en sol och detta pga att hon kommer att stanna och inte åke hem. Jag får ha kvar min bästa vän här nere och det känns tryggt och bra. Jag var också lite uppspelt över att få komma ut och vara finklädd och hoppades på att kvällen skulle bli bra. Lou var också glad och nu skulle vi fira hennes 18 årsdag.
Inne i Genéve så mötte vi upp Tanja som hade med sig Katrina från Estland. Jag och Lou ville leta upp busshållplatsen innan vi gick till Pickwick så vi visste vart vi skulle senare på natten. Jag hittade den tillslut trodde jag och vi tog spårvagnen till Pickwick. Där var det inte jättemycket folk och livebandet denna kväll var inte min smak. Så jag förslog att vi skulle gå någon annan stans och tillslut fick jag med de andra på det. Innan följde vi Katrina till hennes bil som hon först inte visste vart hon hade parkerat men vi hittade den tillslut.
Vi hamnade sedan på ett ställe med mycket folk och vi började snacka med ett gäng killar. De trodde inte på oss när vi sa att vi var 18 och 19 år gammla utan de tyckte vi såg ut som 21, jag tar detta som en komplimang. När vi gick till bussen senare så köpte vi choklad som är våra tradition. Vi hittade först inte till busshållplatsen för det stämde inte det jag kollat upp och i ren panik irrade vi runt. Vi hittade sedan busshållplatsen men det visade att bussen inte skulle gå där ifrån så vi chansade på att ta oss till den anvisade platsen som vi stod på från början och som tur var det rätt ställe.
Väl på bussen gick det på massa killar och två började prata med oss. Jag trodde de var kompisar och när han som jag pratade med blev välldigt på så markerade jag med att jag inte var intresserad. Han accepterade dock inte detta utan frågade massor mer om när vi skulle ses igen och jag svarade att vi inte skulle ses igen på ett trevligt sätt. Jag ville inte vara otrevlig för jag trodde han var en i killgänget, men tillslut reser han sig upp och går av. Det visar sig då att han inte alls kännde killarna utan bara sa det och killgänget skrattade åt honom som inte insåg hur nobbad han var. Jag tyckte att situationen varit lite otrevlig och tröstade mig med att han äntligen gått av bussen. När vi väl var framme i Russin efter att ha åkt 50 min på småvägar som ibland känndes som folks trädgårdar så pustade jag och Lou ut.
När jag kommer hem till mig så ringer plötsligt Lou och säger att hon är utelåst. Jag går då och möter henne och hon får sova hos mig, skönt att inte behöva somna själv. Nästa morgon har hon gått när jag vaknar och jag känner att jag längtar ganska mycket hem. Jag tar på mig träningskläderna och går ut och går en härlig och givande promenad för detta.
När jag kommer tillbaka så blir det dusch och frukost. Sedan åkte jag till stan för att möta Sofia och Sanna som verkligen piggade upp mig idag, stort tack tiller för att ni finns!
Nu sitter jag och nästan sover och ska bege mig hemmåt för att se Narnia tror jag. Imorgon blir det stan för att fika med Sofie, en ny svensk tjej här. På kvällen blir det filmtime med Lou, det ser jag fram emot. Imorgon har jag vart här i 7 veckor, det är då 2 veckor kvar till Emmie kommer och efter det så är det vara 7 veckor till jul.
Jag saknar er er där hemma, Sverige och mitt hem!
Pussar och kramar!
//Sanne
Kommentarer
Trackback
