SanneJennyUdden

Jag har haft en fantastisk helg i Zermatt och alperna. Det har vart strålande solsken och klar sikt så har tagit massor med kort. Jag var som förtrollad och jag känner att alperna ska jag besöka snart igen, kanske nästa vinter vem vet.

På fredag kväll så sov jag hos Tanja, så nu har jag sett hennes hem osv. Det var helt galet stort, de är två hus i ett. Tanja och några studenter bor i de gamla huset och familjen bor i det nya. Det var nybyggt och välldigt vitt och kalt. De hade så stora ytor att de inte ens hade saker att fylla ut dem med. Barnen hade egna badrum med dusch eller badkar, fatta en sexåring hade lika stort badrum som min familj har tillsammans. Lite galet, men annars var det ett välldigt fint hus. 

Inne i det huset som Tanja bor i var det mer hemtrevligt och hennes rum var jättemysigt och jag hade verkligen trivts om jag hade haft det. Såg ut som ett vanligt rum och det gav en hemmakänsla. Vi somnade runt ett och vi skulle upp fem nästa dag. 

När jag vaknade på morgonen så kännde jag mig lite seg men var skönt att veta att man skulle kunna sova lite i bussen på väg till Zermatt. Väl på tågstationen i Genève så köpte jag mig en macka men missade att det var tonfisk i, så jag slängde den efter att ha tagit två tuggor och köpte en ny. Jag var nämligen fortfarande hungrig för blev inte så mycket till frukost hemma hos Tanja. Vi hoppade sedan på tåget till Nyon.   

När vi kom till Nyon så var vi ganska tidiga och hälften av alla hade kommit. Vi packade in vår packning i bussbagget och blev sedan avprickade av Becky och gick på bussen. Det var skönt att få sätta sig ned och min packning var rätt tung så var skönt att få lägga ifrån sig den. När de flesta kommit så kunde vi äntligen åka, vi plockade upp några på vägen och nästa stopp var på ett rasta i alperna. Jag somnade ganska fort och det var skönt att äntligen bara få somna in med musik i öronen. 

När jag vaknade sedan började de vackra alplandskapet träda fram och det var fantastikskt vackert. När vi stannde för att gå på toaletten var det skönt att få sträcka på benen, jag köpte också lite frukt som jag skulle ha under helgen. Det var ett bra köp för hade missat att ta med det, och det var gott att ha annan energi än choklad.

När vi kört uppför länge med många läskiga svängar bredvid stup så kom vi fram till tågstationen, man kunde inte köra till Zermatt utan vi var tvugna att ta tåg den sista branta biten. Det var lite läskigt för du kännde hur brant det verkligen var men utsikten var fin så kunde koppla av. 

Väl framme i Zermatt så möttes vi av massa fina hus och vackert väder. Vi började gå upp mot hostelet vi skulle bo på, ganska brant väg och mycket trappor. Jag var dock inne i min egen värld om hur vackert det var. Uppe vid hostelet så parade vi in oss hur vi skulle bo, de blev jag och fyra andra tjejer. Tanja från Tyskland, Lindsey från England, Katarina från Estland och Isabell från Bellgien. Så vi fick nycklarna till rummet och fick sedan installera oss genom att bädda och packa upp. Allt var jättefrächt och det måste vara ganska nyrenoverat, så jag klaga inte. 

Sedan blev det lunch ute i solen, pastasallad för mig som jag gjort själv dagen innan. När vi var färdiga så samlades vi alla för att gå upp för ett berg och äta apfelstrudel och vaniljsås. Så vi började knalla på och jag hade på mig mina vanliga kläder, jag är glad att jag hade mina riktiga gympaskor på mig iallafall. Man blev varm och svettig rätt fort men jag vågade inte ta av mig allt för mycket för var rädd att bli kall.          

Väl uppe vid resturangen äntligen så beställde vi och när jag fick smaka av den egengjorda apfelstrudeln med egengjord vaniljsås så insåg jag hur värt det var att ha gått med på promenaden om var ganska tuff. Vi satt och njöt i solen och delade med oss av våra tankar kring livet som au pair och massa annat. Jag trivdes riktigt bra och det känndes härligt att sitta där. 

När vi sedan skulle gå ned igen så valde jag att gå ännu högre upp med Paul och massa andra, för att sedan gå nedåt igen. Det var välldigt högt och jag kännde av min höjdrädsla men fick stöttning av mina vänner. Jag valde att gå lite med Paul och pratade om hemlängtan och om livet, det var ett bra samtal vi hade. Väl nere i byn så styrde vi stegen mot affären för att köpa söndagens lunch.

Tillbaka på Hostellet blev det middag och sedan en efterängtad dusch. Klockan var sedan inte så mycket och vi kännde för att gå ut istället för att gå och lägga oss. När vi sedan gick ned genom byn så kännde jag mig lycklig och upprymd, antagligen för att jag var i alperna och det känndes som vinter. Jag ville bara hoppa och skutta, jag hade ett stort leende på läpparna och det var efterlängtat. Vi bestämde oss för en pub och gick in och beställde något att dricka. Det var kul att de spelade känd musik som man kunde sjunga med på och känna igen. 

Det fylldes på med mer och mer folk under kvällens gång och folket var trevligt och killarna var frächa. Jag undrar var alla dessa killar finns i Genève, om det finns några?! Jag såg två killar som var lite äldre men som såg välldigt trevliga ut, efter ett tag så säger Lindsey att hon pratat med dem och att de var från Sverige. Jag sken upp som en sol och var tvungen att gå fram och prata med dem. Jag frågade dem självklart först på engelska om de var från Sverige och de svarade ja. De tyckte det var kul att få stöta på en svenska och de var i Zermatt på släktträff, någon rik släktng som samlat hela släkten i alperna. Killarna bodde i Lausanne och hade bott här i ganska många år. Men de var trevliga och de var inge svårt att prata med dem. 

Senare så begav vi oss en trappa ned jag och mina kompisar, till dansgolvet. Vi dansade och jag tyckte faktiskt det var kul för en gång skull. Det dök upp fler au pairer och det var vi som styrde upp dansgolvet för de klarade inte Schweizer-tyskarna av. Vi begav oss hemmåt vid halv ett tiden och kvällen hade vart skittrevlig, så jag somnade glad den kvällen.

Under natten så vaknade jag fyra gånger och trodde jag försovit mig, när klockan sedan ringde gick jag upp direkt för orkade inte somna om. Jag packade mina grejer och klädde på mig mina vandringskläder. Senare blev det en god frukost och efter den så samlades vi för information. 

Vi tog sedan tåget upp till toppen och det var brant väg upp, man kunde även känna av den kalla och friska luften. Väl uppe blev det massa fotografering och vädret var fantastiskt. Jag fann inga ord för utsikten, jag satte mig och njöt av utsikten och solen med choklad. 

I Zermatt så kan man se Tobleroneberget, alltså berget som är på förpackningen på tobleronechokladen. Så det blev massa fotografering på det, men också lite självportätt. Jag ringde mamma och sa var jag befann mig och att jag var lycklig och glad. 

Vi började senare gå nedåt och hade fyra timmars neförsbacke framför oss. Påvägen blev det lunchstopp och vi träffade då på Becky och Paul. Becky frågade hur jag mådde och jag sa att jag inte kännt mig så fri och glad på länge. Jag sa också att jag inte haft en sådant stort och äkta leende på X-antal veckor. 

Det tog ganska rejält på en att gå nedför hela tiden så man passade på när man stötte på olika raststationer att sitta ned och villa samt ladda vattenflaskan. Ibland stötte vi också på olika partier där det var stup och jag blev då lite svimfärdig men min höjdrädsla mådde nog bra att utsättas för detta. 

Väl nere i Zermatt igen så bytte jag kläder och vi styrde sedan stegen mot donken för att äta middag, fick äta fort för att vi skulle samlas och ta tåget till bussen. Väl på stationen visade det sig att vi fick ta ett tpg senare för att inte alla hade  dykt upp. Man kännde då hur trött man var men jag var också välldigt tillfreds med mig själv och det känndes bra. Väl nere vid bussen igen packade vi in oss, och jag pluggade in Mp3n i öronen och låten This Is Where I Belong med Brian Adams. En låt från filmen Spirit som passade utmärkt och som jag och Emmie lyssnade sönder på senast vi var i alperna. Men jag känner att den passade in nu för jag ska banne mig återvända nästa år, antingen på semester eller jobb. 

På bussresan hem så kännde jag att jag tillhörde au pairgruppen och det känndes bra. Att känna att man inte är ensam utan att vi är flera som gör samma resa. Var ungefär samma känsla som att få tillhöra en klass, låter säkert konstigt men det är härligt att känna tillhörighet till något, det skapar trygghet för mig. Jag kännde också att jag var överlycklig för att ha valt att följa med på resan. Svårt att förklara allla mina fina känslor kring alperna man måste vara mig för att förstå vad jag menar.  

Väl hemma i Nyon tog vi tåget till Genève och sedan blev det tio tåget hem till Russin. Väl hemma på rummet så packade jag upp, sedan blev det dusch och sängen. Jag var helt slut i kroppen men det var skönt att vara uttröttad i kroppen. 

Igår gick det bra att passa barnen, var höstväder igår. Regn och mycket kallare och jag fick lite höstkänslor äntligen. Till lunch blev det pastasallad som inte var så uppskattad. På min lediga tid så tog jag mig en rask promenad och det känndes bra att jag tog mig ut i friska luften. Så idag ska jag göra det igen för behöver dagsljuset, promenaden och den friska luften samt motionen. 

Idag ska jag städa och det blir köttfärsås och sphagetti till lunch. Ikväll blir det franskakurs och hoppas jag gjort rätt läxa. Jag känner mig stolt för har börjat förstå nu när folk pratar på franska mer och mer. Härlig känsla när man inser att man förstår vad fok pratar om och nästan kan svara helt korrekt. Nej jobbet väntar.

Kommentera mera, en hälsning från mig och min syster som tycker ni ska göra det mer. Jag behöver era kommentarer även när jag mår bra.

Jag saknar er!

Puss och kram!

//Sanne