Måndag och lite tisdag...
Gårdagen var en lite tråkig dag, alla drar igång sina aktiviteter och jobb samtidigt som det är skönt att påbörja en ny vecka. Igår till lunch skulle jag göra ärtpuré/grönärtsoppa, jag var lite nervös då jag trodde det skulle vara svårt. Men det var nog en av det enklaste rätter jag gjort hitills och den blev god och alla barnen åt.
När de sedan var tillbaka i skolan så tog jag och morfar Åke en cykeltur, och han visade mig massa fina vägar som jag ska börja promenera. Vi cyklade också förbi stallet där jag såg skymten av en fjordhäst:) När vi kom hem igen så försökte jag att ta igen mig på blogggen och det gick ganska bra, nu förstår jag vad folk menar med att det är jobbigt att halka efter.
När barnen senare kom hem för att äta mellanmål hade jag dukat fram mjölk, fil och bärflingor. Dock fanns det inte så mycket flingor kvar så jag ansåg att de kunde dela, för det räckte så alla kunde få lite var. Först störtade Sally in och tänkte roffa åt sig alla flingorna, jag sa som det var och jag bad henne gå och tvätta händerna. Det var inga större protester kring det och hon accepterade mitt svar. Senare kom Svante och tänkte göra lika dant men då sa jag yttreligare som det var. Svante accepterade inte detta svar utan tyckte han borde få alla och de andra kunde äta gröt eller vara utan. Jag ifrågasatte då hans svar och han hade svårt att förstå varför han inte fick sin vilja igenom, istället för att ta ut sin ilska på mig började han gnälla på sina syskon. Då sa jag ifrån för om man är nio år gammal så ska man klara av en sådan sak. Han protesterade då med att smita upp till toaletten och ville inte äta. När han kom tillbaka så testade han mig ytterligare genom att ställa sig i trappan. Jag bad honom då att komma och sätta sig och jag kände att mitt tålamod började rinna över en aning men jag höll mig lugn. Tillslut kom han och satte sig men vägrade äta något när jag erbjöd han olia förslag. Jag ansåg att det var upp till han om han bara ville ta ett glas vatten och sedan vara utan mat. Men senare var sitationen som bortblåst för då spelade vi kort och skrattade.
Jag tror att det är viktigt att jag står på mig nu i början och sedan också när det testar mig, för de kommer att bli enklare för mig i längden. När Jacob sedan kom hem kastade vi oss iväg till Sallys cirkusskola för att jag ska lära mig vägen. Jag pratade då om situationen som varit vid mellis och Jacob sa att det var helt rätt. Däremot Johanna var inte lika övertygad men sa att jag gjort rätt men hon daltar gärna med sina barn.
På kvällen senare tog jag och Cristine en promenad i månskenet och det var så skönt att få prata av sig och ha någon som svarade och lyssnade. Även hon kan dela med sig av sina problem och det underlättar för oss båda.
Idag på morgonen var det svårt att gå upp och jag känner att jag måste träna mer för att bli piggare för jag får mina timmar sömn. Så imorgon när jag är ledig ska jag ta en promenad på morgonen innan frukost.
Idag är jag själv med barnen då morföräldrarna är inne i Genève. Det har gått bra och de är ganska lugna. Till lunch blev det pannkakor och jag var lite sen med maten men de höll sig lugna och matstunden var riktigt mysig. Så nu har jag lämnat dem i skolan och vid bussen så nu är jag ledig en stund.
Jag saknar er där hemma och jag menar det verkligen, dock har jag insett hur bra denna resa är för mig just nu!
Pussar och kramar på er!
//Sanne
När de sedan var tillbaka i skolan så tog jag och morfar Åke en cykeltur, och han visade mig massa fina vägar som jag ska börja promenera. Vi cyklade också förbi stallet där jag såg skymten av en fjordhäst:) När vi kom hem igen så försökte jag att ta igen mig på blogggen och det gick ganska bra, nu förstår jag vad folk menar med att det är jobbigt att halka efter.
När barnen senare kom hem för att äta mellanmål hade jag dukat fram mjölk, fil och bärflingor. Dock fanns det inte så mycket flingor kvar så jag ansåg att de kunde dela, för det räckte så alla kunde få lite var. Först störtade Sally in och tänkte roffa åt sig alla flingorna, jag sa som det var och jag bad henne gå och tvätta händerna. Det var inga större protester kring det och hon accepterade mitt svar. Senare kom Svante och tänkte göra lika dant men då sa jag yttreligare som det var. Svante accepterade inte detta svar utan tyckte han borde få alla och de andra kunde äta gröt eller vara utan. Jag ifrågasatte då hans svar och han hade svårt att förstå varför han inte fick sin vilja igenom, istället för att ta ut sin ilska på mig började han gnälla på sina syskon. Då sa jag ifrån för om man är nio år gammal så ska man klara av en sådan sak. Han protesterade då med att smita upp till toaletten och ville inte äta. När han kom tillbaka så testade han mig ytterligare genom att ställa sig i trappan. Jag bad honom då att komma och sätta sig och jag kände att mitt tålamod började rinna över en aning men jag höll mig lugn. Tillslut kom han och satte sig men vägrade äta något när jag erbjöd han olia förslag. Jag ansåg att det var upp till han om han bara ville ta ett glas vatten och sedan vara utan mat. Men senare var sitationen som bortblåst för då spelade vi kort och skrattade.
Jag tror att det är viktigt att jag står på mig nu i början och sedan också när det testar mig, för de kommer att bli enklare för mig i längden. När Jacob sedan kom hem kastade vi oss iväg till Sallys cirkusskola för att jag ska lära mig vägen. Jag pratade då om situationen som varit vid mellis och Jacob sa att det var helt rätt. Däremot Johanna var inte lika övertygad men sa att jag gjort rätt men hon daltar gärna med sina barn.
På kvällen senare tog jag och Cristine en promenad i månskenet och det var så skönt att få prata av sig och ha någon som svarade och lyssnade. Även hon kan dela med sig av sina problem och det underlättar för oss båda.
Idag på morgonen var det svårt att gå upp och jag känner att jag måste träna mer för att bli piggare för jag får mina timmar sömn. Så imorgon när jag är ledig ska jag ta en promenad på morgonen innan frukost.
Idag är jag själv med barnen då morföräldrarna är inne i Genève. Det har gått bra och de är ganska lugna. Till lunch blev det pannkakor och jag var lite sen med maten men de höll sig lugna och matstunden var riktigt mysig. Så nu har jag lämnat dem i skolan och vid bussen så nu är jag ledig en stund.
Jag saknar er där hemma och jag menar det verkligen, dock har jag insett hur bra denna resa är för mig just nu!
Pussar och kramar på er!
//Sanne
Kommentarer
Postat av: mamma
Det är så härligt att läsa din blogg. Du skriver så levande så jag kan se allt framför mig som du varit med om.Självklart saknar vi dig också,men man fattar ju att du har det riktigt bra.Jag tror alla människor har en viss hemlängtan till o från,det gäller bara att gilla läget.Puss o kram mamma,pappa oEmmie.
Trackback