SanneJennyUdden

Igårkväll hade jag sådan fruktansvärd hemlängtan att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, tårarna bara rann hur jag än bar mig åt. Jag känner mig så fruktansvärt känslig nu och ensam. Även om man har familjen och man är med dem samt någon annan så längtar jag massor efter er där hemma. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter december och jul som jag gör iår. Ibland orkar jag bara inte vara stark och modig för det är enklare att vara det när man har kontakt med vänner, familj och de man tycker om. 

Jag vill bara att tiden ska rinna iväg och att allt ska vara över, samtidigt som jag vet att när jag väl är hemma så kommer jag att sakna livet här. Ni tycker säkert detta låter galet och jag valde ju att göra detta men jag är inte van att vara borta så länge från hemma. Samtidigt som jag vet att detta är bra för mig men det är svårt att tänka så nu. 

Jag har nog också insett att gymnasiet är över och att jag håller på att bli lite mer vuxen än vad jag är nu, dock inte helt vuxen. Det känns så konstigt på något sätt för nu saknar jag gymnasiet jättemycket och man det var så skönt med skolrutinen även om det sög med läxor och tidiga mornar. Så finns det inget bättre än att ta bussen hem från skolan och komma hem på eftermiddagen. Eller alla goa människor i skolan!! Saknar också när det blev fredag och helg eller söndagsmiddag hos mormor. 

Så det kommer vara så härligt att få se min familj igen på Landvetter igen, och när jag kommer hem till mig ska jag dra in luften av hemma det djupaste jag kan. Man saknar tom doften av sitt eget hem. Jag saknar också mina hästar och min fria tid hemma. Jag saknar också alla mina vänner som vet hur jag fungerar och som jag skrattar ihop med. 

Deppigt värre är det här just nu, men så är livet. 

Kramar på er där hemma från en som saknar er!  

//Sanne