Söndag och snön är försvunnen....
Igår när jag vaknade så tänkte jag det ser så ljust ut bakom gadinern, och jag hoppades då på att det var solen jag skulle mötas av. Förväntans fullt slog jag upp den och möttes av snö som vräkte ner och det första jag brast ut i var "åh nej fan inte snö". Sedan kom jag på mig själv att jag bor ganska lyhört, men det känndes så jobbigt. Jag som hoppats på att det ska bli vår nu och varmt, inte gå tillbaka till vinter. Jag vet att jag inte ska klaga med tanke på hur ni har det där hemma, men där är det kallt och snöigt hela tiden. Inte slaskigt och inte får ni några för hoppningar än om att det är vår.
Igår kväll var jag barnvakt, vilket passade bra för då fick jag också sett melodifestivalen. Jag gick hela dagen med en obehaglig känskla i magen att den skulle framkalla hemlängtan, och mycket riktigt när vi satt och kollade i mörkret så kom den krypande. När Jessicka Andersson sjöng sin sång så rann tårarna som bara den. Men som sagt man visste att igår satt folket hemma i tv-soffan, dock inte min familj som var på kalas. Men jag kom på att jag inte pratat med mamma sedan i måndags vilket är positivt på ett sett men jag kom på nu hur mycket jag saknade henne. Så ikväll ska jag ta igen den tiden hoppas jag.
Idag blir det promenad och sedan fika i stan med Sofia och kanske några fler. Jag ser att snön är försvunnen och kanske tittar solen fram. Jag har också fått min flygbiljett hem bokad nu, vilket känns lite märkligt. Detta äventyr kommer att ta slut som alla andra, men vilken resa jag gjort och gör. Själva jobbet här nere känns inte som jag kommer sakna, det är segt och ensamt. Men allt annat, Schweiz, mina goa kompisar mitt sociala liv här nere kommer vara tufft att bryta upp ifrån. Men som sagt det är några veckor kvar och jag njuter för fullo och snart kommer familjen på besök:)
Hoppas ni har det bra hemma, dagarna och veckorna tickar fort nu så snart är det vår:)
Puss och kram!
//Sanne
Jurabergen i januari.
Igår kväll var jag barnvakt, vilket passade bra för då fick jag också sett melodifestivalen. Jag gick hela dagen med en obehaglig känskla i magen att den skulle framkalla hemlängtan, och mycket riktigt när vi satt och kollade i mörkret så kom den krypande. När Jessicka Andersson sjöng sin sång så rann tårarna som bara den. Men som sagt man visste att igår satt folket hemma i tv-soffan, dock inte min familj som var på kalas. Men jag kom på att jag inte pratat med mamma sedan i måndags vilket är positivt på ett sett men jag kom på nu hur mycket jag saknade henne. Så ikväll ska jag ta igen den tiden hoppas jag.
Idag blir det promenad och sedan fika i stan med Sofia och kanske några fler. Jag ser att snön är försvunnen och kanske tittar solen fram. Jag har också fått min flygbiljett hem bokad nu, vilket känns lite märkligt. Detta äventyr kommer att ta slut som alla andra, men vilken resa jag gjort och gör. Själva jobbet här nere känns inte som jag kommer sakna, det är segt och ensamt. Men allt annat, Schweiz, mina goa kompisar mitt sociala liv här nere kommer vara tufft att bryta upp ifrån. Men som sagt det är några veckor kvar och jag njuter för fullo och snart kommer familjen på besök:)
Hoppas ni har det bra hemma, dagarna och veckorna tickar fort nu så snart är det vår:)
Puss och kram!
//Sanne
Jurabergen i januari.
Kommentarer
Trackback
