SanneJennyUdden

Nu är jag tillbaka efter en veckas ledig med familjen på besök och massa annat skoj. Dagens rubrik återkommer jag till. Idag är det exakt en vecka sedan min familj lämnade mig och Russin. Att ha dem här var underbart en av det bättre veckorna här i Schweiz som jag inte kommer glömma, och det var härligt med semester också. Vi åkte skidor, besökte Genéve, åt härliga middagar på resturang, umgicks med min bonus familj, kollade på OS och mycket annat. Veckan var som sagt fullspäckad och den gick också väldigt fort. Men att få visa upp min värld här har jag sett fram emot länge, bara att få dela med sig av fina och vackra lilla Russin var härligt. Jag insåg också massvis av saker t ex vilken tur att jag hamnade just här och vad bra tid jag har haft här. Men det var också lite konstigt när mina två världar möttes, svårt att ta in och inse att min familj verkligen var här samtidigt som jag svävade på moln av lycka. Något jag har fått träna på under min tid här i Schweiz är att säga hej då och bemöta samt tackla känslorna. För att säga hej då är inte lätt men på något sett så går kroppen in ett slags skal och skyddar sig nu. Dock kom tårarna när det var dags att ta farväl och det är inte så att de dröjer länge tills jag ser familjen igen men det är beviset på hur härligt det var att ha dem här. 

Samma dag som familjen åkte hem anlände min kompis Karin som är au pair i Paris och skulle stanna några dagar. Jag var inte riktigt i form när jag mötte henne på tågstationen, hade egentligen behövt en dag att smälta den vecka jag haft. Samtidigt som jag var otroligt glad över att få henne på besök, kunde inte bli bättre tröst. Vi åkte skidor under helgen och var på resturang. Karin stannade ända till tisdag och var med när min arbetsvecka drog igång, skönt att inte behöva starta den själv. Vi var också på bio på måndagen och såg I love you Philip Morris med Jim Carrey i huvudrollen. Inte en av mina favvorit filmer men den var okej. Jag och Karin sammanfattade den som skum men ändå rolig. 

I tisdags var det underbart vårväder så vi tog en promenad och sedan solade, helt toppen. Massor av kännslor i kroppen när det blir vår och jag reflekterade över mina besök. Att ha haft Karin här var härligt och jag är glad över att vi lyckades få ihop det besöket. Nu dröjer det inte länge för ens vi ses igen då jag åker till Paris om två helger:) TAGGA!

Nu ska jag komma till varför jag valt rubriken som jag använder mig av idag, den ekade i huvudet när jag var ute och gick i eftermiddags. Den satte verkligen ord på de förvirrade och lite deppiga känslor jag hade igår. För att flytta hit till Schweiz har kännts så stort och evigt som att det alltid skulle vara såhär även om man vet att det inte är så. Tiden börjar som sagt att rinna ut i sanden även om det är några veckor kvar av min resa, så är jag ändå i slutet av den nu. Så det jag kännde igår var inte hemlängtan som jag först trodde utan var känslan att denna värld snart är slut. Jag vet att jag ska leva i nuet men som sagt det är skönt att livet här har vänt och att jag känner så, tiden har gått fort ändå. Så jag ska verkligen njuta av de veckor som är kvar nu, för det är verkligen fantastiskt här på många sett och vis. 

Hoppas ni har det bra hemma, snart kommer våren och jag lovar den är underbar:) I helgen blir det skidåkning och umgås med kompisar samt shoppa lite vårfina plagg. 

Puss och kram!

//Sanne


Jag i Alperna och det är så jag känner just nu:)YES!