Utsikten mot toppen av berget
Mount Blance och Genève
Mount Balnce i bakgrunden och Genève och alla kringliggande byar
Backen till tågstationen
Vinodlingarna i Russin
Söndag och utflykt till Djurabergen...
När vi åkte var vägen väldig slingrig och de gick uppför. När vi kom fram fick vi parkera tidigare på vägen än vad Jacob hade räknat med. Så vi packade oss ur bilarna och började gå upp för den slinriga grusvägen, det kändes att det var kallare här. Vi gick en stund och efter ett tag började Majken gnälla om att hon var huungrig så vi satte oss ned och tog en äppel och dricka paus. När vi sedan började gå igen kom vi ite längre nästan halvägs till trädgränsen åt vi lunch.
Efter lunchen passade jag på att hänga på Savantes jättesteg oc började prata med honom, Jag fick kontakt och han frågade mig saker och vi kom överrens. Det kändes bra för att jag har inte fått någon viare kontakt med han för en då. När det kändes som vi gått i en evighet var det inte långt kvar och vi var nästan framme. Jag gick själv sista biten och längde på steget.
Nästan framme där man fick en skymt av den vackra utsikten över Genève och alla kringliggande byar samt Mount Blance, stötte vi på ungefär 20 alpkor och dess klingande klockor. Det var häftigt att få se dem på riktigt och de var snälla och nyfikna. När man kom fram bakom nästan krök öppnade sig en fantastisk utsikt både upp mot berget men också ut mot Genéve och Mount Blance. Jag tog massor av kort och sedan satte vi oss ned för att pusta ut. Det var så häftigt att sitta där och bara andas mot den härliga utsikten. Jag frågade om Sally ville sitta i mitt knä och det ville hon, barnen släpper mig inpå mer och mer för varje dag som går vilket känns bra.
När vi satt där uppe bestämde Jacob och Johanna att vi skulle äta på resturang på kvällen, och Jacob ringde och bokade bord. När man tittade upp mot berget kunde man se ett liftsystem och en resturanbyggnad, det visade sig vara igång på sommaren för vandringsturister och på vintern för skidåkare. Dock om det var bra med snö och då brukade det vara mycket folk i backarna.
När vi började gå ned igen var det lätt och det rullade på bra, jag och Svante började leka olika gissningslekar och jag fick han att skratta. Så nedvägen gick fort och det var skönt att komma ned och sätta sig i bilen. Solbrillorna åkte fram och Håkan Hellström skivan sattes på. Det var så härligt att åka ned när man kunde se Mount Blance klart på andra sidan. Jacob och Johanna sa att det var så härligt och kändes bra att ha mig här och med. De sa också att jag bemötte Svante helt rätt och jag kände mig nöjd och varm inombords.
När vi kom fram till resturangen visade det sig vara en jättehärlig och fin plats med utsikt mot ett fint berg. Det fanns också en lekplats så att barnen kunde på iväg och leka och vi andra satt kvar och pratade och mös. Vi beställde in dricka, jag och Johanna pratade om de tidigare au pairerna som varit och jag kände att jag nog inte var den speciellaste eller besvärligaste de hade haft.
När vi sedan beställde maten valde jag en pizza som de flesta andra också gjorde. Den var riktigt god och det var varmt så vi satt ute utan att frysa. När vi sedan åkte hem var det lite kallare men det berodde nog på att man varit så varm under dagen och sedan suttit still länge.
När vi kom hem igen såg jag och morföräldrarna på nyheterna, sedan gick jag hem för att duscha och lägga mig. Jag var riktigt trött och kände mig mör i benen vilket var en härlig känsla. det visade sig att vi gått 1,1mil var av hälften uppför:)
Hoppas ni har det bra hemma och jag börjar komma mer och mer in i denna vardagen:) Helgen här har varit kanon!
Pussar och kramar!
//Sanne
Lördageftermiddag och tripp till Genève...
När vi sedan fortsatte gå och kom vi fram till ett ställe som Jacob rekomenderat. Det var en slags utomhusbar som det tydligen brukade samlas massa folk vid på kvällarna, för att prata och ta en öl. Så dit hoppas jag att jag kommer gå någon fredag eller lödag kväll, för det låg precis vid vattnet och jag tror det kan vara bra stämmningen där en fredag eller lördagkväll.
När vi sedan gick tillbaka stötte vi på en svensexa med massa galna män. De delade ut gratiskramar och brudgummen var utsmyckad i läderlinne och shorts. Bilarna tutatade som galningar på dem och de delade ut kramar till höger och vänster.
Vi gick mot Engelska trädgården där vi skulle ta kort på den vackra blommklockan i dagsljus, sedan styrde vi stegen mot gamla stan och den vackra katedralkyrkan. Utsidan var jätemaffig och det var så häfftigt att komma in i kyrkan, jag tog massor med kort. Vi betalde i receptionen så vi fick gå upp i del olika tornen och se den fanatstiska utsikten över Genève.
Efter ha gått upp för många höga trappsteg kom vi äntligen upp till den mellersta usikten. Det var så vackert och utsikten var fantastisk. Man såg alla hustaken och sjön glittrade så fint. Vi valde att gå ytterligare till den högsta delen, och trapperna var denna gången ännu smalare att det knappt gick att mötas.
När vi kom upp och ut blev jag näsan stum av den fina utsikten, tur den var så fin för då kände jag inte av den höga höjden på samma sätt vilket var bra. Det knäpptes massa kort och jag ska försöka ladda upp något av dem. Vi gick även över till andra sidan tornet där man kunde se ut mot bergen, vilket också var mycket vackert.
När vi kom ned igen bestämde vi oss för att åka hem för att klockan började bli middagsdags, under dagen hade jag även hunnit med att köpa vykort. Det var skönt att sätta sig på tåget på vägen hem för allt strosande kändes nu i ben och fötter.
När jag kom hem till familjen så höll Jacob på att laga finmiddag, klyftpotatis, kött och vitlökssmör med sallad samt vin att dricka. Det smakade jättegott och jag som inte ätit mer än frukost på heladagen kände nu hur hungrig jag var. Vi satt riktigt länge och pratade, Jacob skålade för att vi klarat av en vecka och att jag äntligen är här. Till efterrätt blev det kall vattenmelon och den var god den med.
När Johanna sedan nattade barnen tog jag hand om disken för att inte tänka så mycket på den härliga kräftskivan hemma hos mig i Sverige. När jag var klar med disken så satte jag mig i vardagsrummet och pratade en stund med momor Ingrid, det var mysigt och jag hann att bli riktigt trött. Så jag gick hem vid halv elva tiden.
Jag provade att ringa hem och fick svar av pappa som sa att de hade det jättetrevlig men att de saknade mig. Sedan fick jag pratat med mamma och hon lät sedan alla hälsa till mig i kör, jag blev lite rörd för det var så länge sedan jag träffade alla gamla vänner.
Jag somnade sedan gott och hade satt klockan för nästa dag skulle vi på utflykt.
Pussar och kramar!
//Sanne
Lördag och helg...
Imorgon har jag varit här en hel vecka, men det känns just nu som tre. Mitt liv här nere börjar arta sig och det börjar mer och mer kännas som vardag, vilket är skönt!
Igår städade jag ännu mer i bokhyllan, till min besvikesle så ser det absolut inte städat ut idag men jag får väll lära dem att hålla iordning med. När Johanna kom hem igår fick jag prova att köra Svante till fotbollsträningen, dock var nästan hela familjen med ändå för det var rädda att missa något. Det gick bra att köra, lite läskigt med de kurviga backarna men med lite vägledning från Johanna ska det nog gå bra.
När vi kom hem igen kunde jag gå hem till mitt rum och göra mig iordning inför en kväll i Genève med Lou. Jag lyckades att platta mitt hår själv, dock saknar jag min syster som är expert på det. Det var fortfarande mycket varmt igår kväll så det vlev kjol och linne. Jag skulle egentligen ha ätit pizza med familjen innan jag gick men den hann tyvärr inte bli färdig, dock han jag prata en stund med Jacob och våra små prattillfällen är riktigt bra och värdefulla.
Igår var första gången jag åkte tåg in till Genève, och det var bra att jag hade Lou med mig som kunde visa mig runt. Väl inne i stan började vi gå mot sjön och det var jättevackert, på långt håll från en bro kunde vi se Genèves högsta fontän. Plötsligt när vi står där och fotograferar hör vi ett himmla liv, först låter det från en bil sedan hör man polisen och bilen stoppas av två mc-poliser mitt på bron. När bilen väl har stannat ser man att den har en cykel under sig som den kört omkring med. Inte nog med det, det tar ca två minuter så är det plötsligt runt 100 cyklister runt oss och de blir ett himmla liv och gormande mot bilen med cykeln. Folk börjar fotografera massan och det verkar som det var en demostration mot bilar, det såg ut som typ green peace. Vilken galen grej, jag blev nästan full i skratt för det var så fruktansvärt otippat.
Jag och Lou gick vidare till en slags park som heter Engelska trädgården, där såg vi och fotograferade en riktig fungerande klocka som var byggd av visare och blommor. Den var jättehäfftig och jag kände mig som värsta turisten. Vi bestämde oss för att dra oss upp mot gamla stan där vi fann massa olika uteserveringar. Vi slog oss ned vid en och vi bestämde för att ta något att dricka. Lou fick mig att våga testa ett jättegott rosévin som var kallt. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord och det kändes bra. Det var så härligt att det fortfarande var varmt så att det räckte nästan med linne och en tunn kofta. Under tiden vi satt där hann det bli mörkt, något jag inte riktigt är van vid än att det blir mörkt så fort här.
Vi gick vidare och strosade runt och kollade in skyltfönstren på märkes affärer som Prada, Gussi, Armani och så vidare... Jag blev lite nyfiken på vad det svenska priset blev på en av de stiliga kavajerna och den visade sig kosta endast 25645 svenska kronor. Jag och Lou började skratta och undrade vilken galen människa som väljer att köpa den. Men det var mysigt att gå där och fönstershoppa, lite extra när jag såg Intersport och H&M.
Vi begav oss ned mot jättefontänen och ut på piren så vi kom riktigt nära, vi tog massa kort och det var så häfftig känsla att stå där. Efter de började vi dra oss tillbka till tågstationen för att åka hem. Jag hade dock inte ätit någon middag så vi svängde snabbt in på Mc´donalds, vilket faktiskt smakade riktigt gott för en gång skull.
På tåget påväg hem så kom jag och Lou fram till att det är välldigt skönt att bo i byn Russin, där folket är så snälla och omtänksamma och det är väldigt tryggt. Jag såg också en man som satt och gjorde sina egna gräscigaretter och han var nog lite hög med, läskigt!
Det var inge svårt att somna igårkväll och det kändes riktigt bra i magen. Imorse fick jag även pratat med den gamla damen som äger huset där jag bor och hon sa att det var okej att jag hade gäster som kom och hälsade på. Hon ska också i fortsättningen tala franska till mig för just nu är det väldigt mycket engelska, vilket är bra med.
Idag på morgonen tog jag sovmorgon och sedan var jag ute och gick så jag får tränat lite med. Det var nästan lite för varmt så en kall dusch efter var riktigt gött. Sedan blev det nyttig havregrynsgrötfrukost med hallonsylt.
Idag hemma i Sverie har vi den årliga kräfskivan som jag önskar att jag kunde vara med på så jag hoppas ni har det bra och tänker lite på mig.
Nu ska jag åka in till Genéve igen och gå på andra sidan om sjön, solen lyser och det är svensk sommar värme ute:)
Pussar och kramar på er!
//Sanne
Fredag och snart helg.....
Just nu känns allting väldigt bra, igår var första dagen som jag inte hade någon fruktansvärd hemlängtan:) Dagen i säg var väldigt bra igår. Barnen var väldigt lugna och mysiga, det är väldigt bra att ha deras mormor och morfar här med.
Till lunch igår blev det fiskpinnar och ris, jag lärde mig bla. att man inte ska lita på vattenmängden som står på pakten utan att man ska ta lite mer än vad det står. Att steka fiskpinnar behöver jag också träna lite mer, på men jag hinner nog lära mig snart. Rutinerna i köket är det inge fel på iaf utan maten är klar i tid och barnen är nöjda.
När barnen skulle gå tillbaka till skolan igår efter lunch var det inga vidare potester om det. Majken gick snällt med momor vilket kändes bra, för det hade varit tufft att ta en kamp med en trotsig fyraåring som du inte riktigt känner än. När barnen var i skolan passade jag på att se lite svensk tv på webben, just nu ser jag gamla avnitt av "ensam mamma söker" för er som inte känner mig så väl så är det sådant jag tycker om att se och ni som känner mig ni vet vad jag ser på tv.
Igår kände jag för att ta tag i barnens pyssel/spel/målar/massa/andra/saker-bokhylla, det ser ut som ett stort kaos så jag började med att organisera spelen och lagade de kartonger som var trasiga. Till slut när jag pysslat ihop allt så bev det riktigt bra och jag gick vidare till nästa hylla. Där fanns de Ikea-trälåder som en gång varit ordning och reda i men nu var det en massa saker i. Så jag fick ränsat ur två och började vässa färgpennorna och slänga de tuchpennor som inte fungerade. Jag fick en någorlunda ordning men jag är långt ifrån klar och det känns rätt skönt för nu har jag lite att göra när barnen är i skolan, Jacob och Johanna blev jätteglada och uppskattade det med. Jacob sa också att det är exakt vad de behöver och det känns bra.
Igår var det inte middag för en halv åtta, så innan det lyssnade jag och Majken på låtar från Mamma Mia filmen. Hennes favvorit musik är ABBA-låtarna och Håkan Hellström, jag tycker det är helt okej att ha samma musiksmak som en fyraåring. Det var kul att få sitta med henne vid datorn och sjunga med, samt förklara för henne vad de egentligen sjöng. Det var nog första gången som jag kom nära henne och när vi sedan skulle gå och äta middag gav hon mig inviten till att hålla om och krama henne. Det kändes som en vinst och jag blev så glad för det betyder att hon börjar lita på mig och att hon känner sig trygg. Jag glömmer lätt av att jag bara varit här i några dagar och att varken jag eller familjen känner varnadra riktigt än.
Till middg igår blev det Jacobs egna pastasallad med färskt bröd. Det var så gott och bröd har jag inte ätit sedan jag var i Sveige så jag blev riktigt mätt, inte för att jag äter dåligt här. Efter maten så sattt vi och småpratade en stund och sedan ringde jag Lou och frågade om hon ville ta en promnad och det ville hon. Så jag hade inte skrämt iväg henne med alla mina känslor och allt mitt prat.
Vi gick ned för de kurviga vägarna som de har och jag tog lite kort på dalen som jag ska försöka ladda upp snart. Jag och Lou pratade om massa saker och vi kommer bra överrens och det känns som vi är på samma nivå. Vi kom fram till att båda åker skidor så när skidsäsongen drar igång så ska vi ta tåget till Alperna och åka. Vi bestämde också att vi ska åka in till Genève ikväll och strosa runt, sedan imorgon ska vi åka in och kolla i affärerna. Då blir det mest fönstershopping för det är rätt dyrt här.
Efter att ha gått upp och ner för en av många slingerbackar här, så visade Lou mig en väg som man slipper gå fram och tillbaka på, vi gick mellan äppelodlingarna och det luktade så gott. Himmlen var stjärnklar och man kunde se månen som var halv.
Efter promenade gick jag till mitt rum och kände mig så fri på något sätt, nu är jag äntligen här i Schweiz och det känns bra. Jag har ingen skola att ta hänsyn till eller tänka på och min hemlängtan är inte lika påtaglig längre. Så jag avslutade kvällen igår med att skriva i min dagbok och läste lite i min bok. Jag har varit ducktig och skrivit varje kväll i min gröna bok, så vet ni!
Idag är det något varmare och solen lyser. På morgonen så tvättade jag lite och jag förstod tvättmaskinen. Jag har också lagat lunch, köttbullar och makaroner med morotsstavar och sallad, det gick verkligen hem. Dock steks inte köttullarna här innan de frys ner, så när jag tinat dem var de slaffsiga och äckliga, så njut av mammascan hemma i Sverige.
Barnen är tillbaka i skolan igen och jag ska se ett avsnitt av Ensam mamma söker, sedan ska barnens morfar Åke ta med mig på en cykeltur och visa vart man kan cykla. Sedan blir det lite mer städning i bokhyllan och så blir det mellis så klart. Jag trivs med att vara au pair! Just nu iaf;)
Ikväll blir det Genève med Lou och vem vet hur det slutar.
Ha det bra där hemma, saknar er!
Pussar och kramar
//Sanne
Min första au pair dag...
Igår efter att ha ätit middag med familjen gick jag hem till Cristine för att gå på promenad. Jag fick då träffa hennes finlandssvenska arbetsgivare alltså mamman i Cristines familj. Hon bjöd in mig och det var lätt att prata med henne, hon sa att jag var älkommen hem till dem när jag ville och att det inte var något problem.
Senare när jag och Cristine gick på promenad pratade vi om alla känslor man får, och hur tufft det kan vara i början av en sådan här resa. Det är skönt att få prata ut med någon som har varit i samma situation. Cristine flyttade hemmifrån när hon var 16 år gammal och dessutom flyttade hon utomlands, hon berättade också att i början så ringde hon hem och grät hela tiden och hon åt nästan ingenting. Hon sa också det att mina kompisar hemma i Sverige kanske känner likadant efter mig och vill inget annat än att träffa mig. Så efter en stund så kändes det mycket bättre och utsikten var fantastiskt vacker. Vi gick mellan vinodlingarna och tvärr hade jag ine med min kamera men ska försöka ta lite bilder idag.
Idag ska jag laga lunch, det blir fiskpinnar med ris och majskolvar + sallad. Det känns tryggt att ha barnen mormor här som jag kan fråga om råd och småprata med hela tiden, så att jag slipper tänka på masa jobbiga saker.
Senare ikväll ska jag gå en promenad med Lou från England förhoppningsvis, om jag inte skrämt iväg henne helt med allt prat, det återstår att vänta och se.
I byn Russin som jag bor i är människorna otroligt snälla och rara mot varandra. De passar varandras barn och välkomnar alla nya människor. T ex min närmaste ganne som pratar mycket bra engelska sa redan andra dagen att har jag några problem är det bara att komma över så ska hon försöka hjälpa mig. Hon påminner väldigt mycket om min faster Carina som jag är väldigt lik och som jag tycker mycket om.
Nej nu ska jag skriva med Karro på msn, fortsätt kommentera. Inte äkert jag svarar på kommentarerna men de betyder så mycket för mig just nu och även sen.
Bonjour, och massa kramar!
//Sanne
Min första lediga onsdag...
På kvällen när jag gick hem ringde jag till Lou och frågade om vi skulle ta en promenad och det ville hon. Jag visade henne vart jag bor och sedan visade hon mig tågstationen och vi hälsade även på några hästar. Mina gamla engelskalärare skulle sätt mig igår när jag pladdrade på värre en vanligt fast på engelska. Jag frågade henne vad hon tyckte om min engelska och hon sa att hon förstod gott och väl så det var bara att prata på för att den ska bli bättre.
Det kändes så bra att få prata med någon i sin egen ålder som var i samma situation och som lyssnade och förstod. Det kändes nog bra för Lou med att få prata med någon annan, då hon vart här i tre månader och inte träffat några vänner. Så vi bestämde att gå på promenad på kvällarna och till helgen när båda är lediga ska vi ta tåget in till stan.
Idag passar jag barnen själv i några timmar för att Johanna skulle iväg på läkarbesök och Jacob jobbar. Tjejerna har sina två kompisar här så det är lekfranska på hög nivå jag lyssnar till nu. Jag ska plugga lite franska själv innan kusresn börjar om två veckor. Det skulle vara till stor hjälp att lära sig vanliga fraser och uttryck nu när jag ska hämta Majken vid skolan.
Imorgon ska jag vara au pair på riktigt, dock kommer Johannas föräldrar ikväll och stannar en och en halv vecka men de kommer att vara som stöd om de behövs.
Jag pratade med Johanna förrut om lite om min hemlängtan och alla andra känslor som jag bär på och hon förstod. Vi kom också fram till att jag kanske ska börja rida snart så jag har något att göra hela tiden. För att franskakursen böjar om två veckor och au pair träffarna börjar nästa onsdag och kommer vara varannan onsdag.
Jag ska försöka ta lite bilder här ifrån och förnya bloggen lite så ha tålamod. Jag älskar att få kommentarer av er alla och de stärker mig här nere. Maila gärna också på [email protected].
Jag har även nytt nummer här nere så jag svara inte på mitt gamla. Mitt nya nummer är +41797803897 så sms:a eller ring om ni vill.
Pussar och kramar på er!
//Sanne
Det ljusnar.......
Idag har varit en bra dag, bättre en igår. Att komma in i en familj och till ett nytt land har varit ganska tufft och det är många intryck på en gång. Språket sätter också många käppar i hjulet så jag ska faktsikt börja plugga lite på egen hand.
Idag har jag varit hemma med Jacob, pappan i familjen. Vi har ordnat månadskort och uppehållstillstånd, detta gick bra. Sedan så fick jag laga lunch idag, korv och makaroner med sallad. Det gick bättre en vad jag förväntat mig och barnen uppskattade maten.
Efter maten när två av tre barn åkt tillbaka till skolan så åkte vi för att handla mat. Då sa Jacob att jag skuklle komma ihåg vägen för att jag ska prova att köra hem. Jag blev nervös för mitt lokalsinne som de flesta vet är mer än dåligt. De håller också på att bygga om spårvagnsvägen här nere så det är mycket arbete på gång.
När vi väl kom till köpcentret handlade vi på coop, dock inte som svenska konsum utan mer som Åhléns+ matavdelning. Jag hittade massa svenska produkter som de bytt namn på, så när jag får handla senare kommer det bli mer svenskt. Jag fick även välja sådant jag ville äta till frukost så jag valde ekologisk yougurth, för havregrynsgröten här nere smakar plast.
När vi skulle åka hem fick jag köra och det gick jätte bra, Jacob var inponerad. Så det var kul att det gick så bra för folk är lite halvt galna här. Detta beror på att familjen har en speciell nummerplåt som betyder att den som äger bilen jobbar på UD. Detta är inte uppskattat för fem öre för UD-personerna gör tydligen som de vill ibland och de uppskattas inte av andra trafikanter.
Väl hemma igen gick jag och Majken för att möta Svante och Sally som kom med buss. Det är lite roligt för då får man träffa de andra föräldrarna mest mammor. Det känns lite som the real houswifes som går på tv fast i en billigare och enklare form.
När vi kom hem igen gjorde jag "mellis" som är mellanmål. Jag fick barnen att sitta extra länge vid bordet en vad de brukar, för jag lärde dem en lek. Efter maten gick vi för att träffa de två andra au pairer som bor i byn. Först fick jag träffa Lou som är från England och som varit här i två månader. Hon hade inte träffat några kompisar så det lätta nog en sten från hennes hjärta med när jag sa att jag gärna ville ses. Så vi bytte nummer och det kändes jätte skönt att få träffa någon i sin egen ålder. Hon var lite blyg men jag tog verkligen insiativ och visa att jag ville ses så det gick nog hem.
Sedan gick vi vidare till en tjej som heter Cristine som är något äldre men som jag kände att jag verkligen kunde prata med henne. Hon är från Afrika och verkar jätte snäll, det kändes som vi fick jätte bra kontakt. Så nu känns det jätte bra,dagen har varit kanon. Att bara veta att det finns någon man kan dela sin vardag med som är i samma situation är bra. Cristine sa det att det är bara att höra av sig, och jag blev helt rörd av det. Jag frågade om hon hade något emot att jag visade känslor, och det var inga problem för henne. Jag sa till henne att jag är en person som visar min känslor och det gillade hon.
Förrut idag stötte vi ihop med en gammal man som jag presenterades inför. Som vanligt kom frågan om jag talar franska. Jag svarade då lite, och då sa han att det finns många killar här i byn som gärna skulle vilja lära mig det. Innan jag kom hit så frågades det jätte mycket efter mig så jag var tydlig efterlängtad. Hur jag nu ska tolka meningen alla unga killar här vill gärna lära dig franska, hahahaha!
Nu är det snart middag och imorgonen är barnen lediga. Då blir det träff med alla familjens vänner, och jag ska då få ha barnen helt för mig själv. För att mamma Johanna ska på läkarbesök, då blir det andra bullar!
Kommentera gärna!
Hoppas ni har det bra!
Kramar Sanne
Första morgonen i Schweiz och Russin!
Då var man äntligen här i Schweiz och i byn Russin. Solen lyser och idag ska det bli 33 grader varmt, så sommarkläderna är på.
Igår var en konstig, rolig, jobbig och skräckblandad dag. Jag klarade av att sova hela natten från lördag till söndag och vaknade vid nio på morgonen. Då var nästan allt färdigpackat och mamma vägde min väska och vågen visade 27kg och maxvikten är 20kg. Då var det bara att börja packa om och packa ur det som ska skickas senare. Jag inser nu att jag inte kommer behöva de varma kläderna, för om det är bra väder här så är det sommar i två månader till.
Senare på förmiddagen var jag nere hos kusinerna för att få tillbaka min "erövnings och tankar" bok som de hade lånat och målat fina teckningar i. Albin som är 4 år är jag sjukt imponerad av för han skriver redan sitt namn och han kunde även skriva mitt om jag visade honom bokstäverna.
Efter att ha ätit frukost framför tv:n så gick jag för att packa ned det sista i väskan. Bara för sakens skull så provade jag också att låsa väskan denna gång. Av rent ovetande råkar jag byta kod till någon som jag inte vet vilken det är och inser i ren panik att jag låst väskan. Jag försöker att komma ihåg vilken kod det var men det hela slutar med att Jens får öppna väskan med en tång. Låset är fortfarande helt så nu på min lediga tid kan jag roa mig med att hitta koden på min resväska. Dock finns det 900 olika koder, så om jag prova 10 varje dag kanske jag äntligen får upp väskan till jag ska resa hem. Så typikt en Sanne grej att göra en sådan sak!
När jag var färdigfixad och klar blev det ett snabbt hej då till hästar och släktingar för att sedan åka till Landvetter. Väl på Landvetter fixade jag ut biljetten och växlade pengar. Efter det tog jag och min familj en fika och då kom den äckliga känslan i magen tillbaka, men så började vi prata om annat och då var den som bortblåst. Men när jag väl skulle säga hej då undrade jag vad jag hade givit mig in på?! Att säga hej då är inte min grej så det var tufft, men när ja väl tagit det steget och gråtit några tårar så kända jag mig rätt bra till mods.
Väl på planet som var litet och mysigt och helt nytt kändes det myckt bättre. Jag satte i mina flygöronproppar, som jag starkt rekomenderar till alla som får ont i öronen när de flyger. Starten gick bra och jag skrev några rader i min bok. Landningen gick också bra så det var mest upp ned under denna resa.
I Danmark lyste solen fint och det var lite varmare än Sverige. Deras flygplats är lugn och fin men jag gillar Landvetter mer för de har roligare shopping. Jag letade upp dit jag skulle och satte mig sedan och läste. När Boardingen började var det något fler människor som skulle med. En hel orkester som inte hade lämnat in sina instrument utan ville ha de som handbagage höll på att inte komma med, då vakten nekade dem att ta med instrumenten. Tillslut fick det komma extra personal som skulle kolla att det inte var någon bomb eller likande, så tillslut fick de gå på.
Detta flyget var mycket äldre en det förra och städningen var inte direkt nogrann då fönstren vad nedkladdade av små barnhänder. När planet startade lukta det avgaser i hela planet så man blev lite orolig. Men denna resa gick också bra. Utsikten när vi landade var jättevacker, och jag landade var det betydligt mycket varmare och solen sken starkt. Jag hittade till min väska trots i det stora kaoset som jag möttes av.
På flygplatsen möttes jag upp av halva min familj som jag hittade med en gång. Efter att ha bytt några meningar så sa Jacob "pappan i familjen" att han varnade mig för att det skulle vara varmt och det var det i mina jeans och kofta. När vi kom hem åt vi lasagne och det var en lite speciell första måltid då jag reflekterade över saker som jag själv inte kommer acceptera på samma sätt.
Efter maten gick jag med Johanna " mamman i familjen" som visade mig vart jag skulle bo. Frun som bor där var inte hemma men hon hade bäddat och gjort fint i mitt gula blommiga 80-tals rum. Jag har världens utsikt över vinodlingarna och dalen. Så det var riktig mysigt att packa upp.
När föräldrarna nattat barnen så drack vi te och gick igenom rutiner och annat som jag kan ustättas för. De sa att de står alltid på min sida när det gäller barnen och det känns bra. Det är tre vildbasar jag ska ta hand om, men de är jätte härliga.
Idag har vi vart och kollat in skolorna, kollat recept, handlat mat, ordnat franska kurs. Jag hade velat gå med de andra au pairerna men de tiderna passade tyvärr inte. Jag har också fått ett nytt kontantkort så kommer ha ett annat nr, men jag ska försöka så att de som vill nå mig får det.
Jag känner mig genast mycket lugnare inför matlagningen då det inte är alls lika komplicerat som jag trott. Så det blir nog bra. BTW har vi även lyssnat på Håkan Hellström idag med:D
Jag saknar er där hemma men mitt lilla äventyr just nu känns ganska okej. Och som sagt det är ett år av mitt liv så de ska jag väll klara av, hemma finns ju alltid kvar!
Salut // Sanne
Packa är inte min grej....
Idag började jag äntligen packa ned lite saker i min resväska och insåg varför jag skutit på att börja. Jag insåg nu att jag verkligen ska flytta till Schweiz, kanske inte helt men det gick upp ett ljus. Det var en ångestfylld känsla som spred sig i kroppen som växt under dagen. Samtidigt har jag ändå längtat efter att få komma iväg, men det är ändå lite skräck för vet inte riktigt vad som väntar. Nu har jag äntligen snart packat klart, som tur är så fick jag hjälp av mamma för annars hade jag inte varit färdig.
Idag har Pernilla varit här och vi gick en lång go promenad, vilket jag behövde för att få ur mig lite tankar och känslor. Tack för att du tog dig tiden och lyssna. Ikväll har jag även varit på utomhusbio och sätt filmen Mamma Mia för tredje gången. Det är den verkligen värd, jag blir lika glad och sprallig för varje gång jag ser den.
Imorgon åker jag till Landvetter vid 13.00 och planet lyfter 15.30 och jag är i Schweiz vid 19.15 tiden. Jag ska mellanlanda i Danmark vilket jag är nervös över, har bara flugit en två gånger innan. Men det ska nog lösa sig, jag får helt enkelt fråga om jag kommer bort.
För er som inte vet vad jag ska göra i Schweiz så kommer svaret nu, jag ska jobba som au pair i en svensk familj. Sedan ska jag plugga franska, och göra massa andra roliga saker. Hör av er om ni vill komma och hälsa på så ska vi nog kunna lösa det;)
Nu ska jag dra mig mot sängen och se om jag kan sova några timmar.
Au revoir / Sanne
Och så var det min tur att skaffa blogg.......
Bim och Miranda har påverkat mig till detta, så nu har även jag skaffat mig en blogg. Det kommer också vara rätt praktiskt nu när jag ska pröva vingarna och flytta till Schweiz.
Som vanligt går alla sommarar fort, men denna vet jag inte alls vart den tog vägen. Nyss var det maj och jag hade studenten framför mig och då kändes augusti väldigt långt borta. Samtidigt så känns det positv när jag tänker tillbaka på allt som hänt t ex studenten, midsommar, jobbet på Ulvön och sist men inte minst stora sommarlägret på Sparreviken. Det är en av höjdpunkterna i sommar som ligger etta på min lista just nu. Lärde känna många nya människor och hade både roligt och mysigt.
Det två senaste veckorna har jag försökt hinna med så mycket som möjligt. Jag har vart och hälsat på Evelina i Hällingsjö, kollat in kusinernas nyrenoverade lägenhet i göteborg, ridit, shoppat och massa annat som jag vill hinna med innan jag åker.
Något som jag också måste nämna är att jag hade en fantastisk kväll i tisdags hos Karro på min egen avskedsmiddag med mina närmaste vänner. Det bjöds på paj och cheesecake som smakade ljuvligt gott, men det var ändå sällskapet som var pricket över i:et. Jag vill tacka alla er som var med ni gjorde verkligen kvällen till ett minne jag bär med på länge. Särskilt tack till Karro som drog igång allt och såg till så att middagenblev av.
Förfesten i Borås igår ska också nämnas som avslutades med besök på krogen Swing. Sällskapet bestod av Bim, jag, Miranda, Frida och Linnea. Härlig dag och kväll i Borås där jag fick se mina vänners nya studentlägenheter som gjorde mig mycket imponerad.
Imorgon börjar packandet, har smått lite panik då jag inte börjat än. Men samtidigt hur svårt kan det vara jag har ju bara en miljon saker jag vil ha med så det ska nog lösa sig på något vis.
Nu ska jag gå och lägga mig, ha det bra tills vi hörs igen.
//Sanne
