Tårar som inte vill sluta rinna....
Jag saknar er där hemma och mitt trygga hem!
Pussar och kramar!
//Sanne
Söndag, måndag, tisdag, onsdag och torsdag....
Efter ett tag så dök Sofie upp som och hon hade vart i svenska kyrkan tidigare på morgonen och det visade sig att prästen som höll i gudstjänsten och skrivit många kända psalmer t ex du är helig, så vi hade lite kul åt det. Vi drack senare kaffe och satt ute och pratade om allt möjligt. Vi kommer bra överens och det känns som vi har samma inställning till livet, samt liknande motton. Så det kändes bra att få prata ut efter min lilla känslomässiga stund.
Vi begav oss senare ut på promenad och kollade runt lite i Genève. Jag fick förklara att det är bron som rör på sig i Genéve och att det är inte Sofie som inbillar sig när hon går på den. Vi hamnade senare på ett annat Starbucks och tog en lite mindre lunch, ingen vidare variering på fikaställen. När det blev eftermiddag så träffade jag Tanja och Sofie åkte hem. Jag och Tanja fikade en stund och sedan sa vi hej då. Känndes ganska bra att få vara själv en stund och ha lite egen tid att få tänka och bara vara.
När jag kom hem så satte jag på mig träningskläderna och gick ut och gick, det var så himla skönt att få röra på sig och bara låta tankarna flöda till musiken i mina öron. När jag går min långa runda så får jag verkligen ut något också och det känns härligt att ha ansträngt sig. Efter det så blev det en go dusch och sedan middag hemma hos familjen. Var skönt att inte behöva laga maten eller diksa efteråt. Satt en stund vid datorn och pratade med syster och mamma. Sedan blev det film, Step up som jag tyckte var extra bra denna kväll.
Måndag morgon var jag rätt seg för att jag inte kunnat somna så tidigt kvällen innan. Upptäckte också att vädret denna morgon har blivit mycket kyligare och nu känns det att det är höst, härligt tycker jag. Denna dag hände det inte speciellt mer en att jag fick ett litet hemlängtansbehov och ringde mamma på eftermiddagen. Men som sagt nu brukar min hemlängtan gå över när jag får pratat med någon hemma och allt känns då mycket bättre. På kvällen blev det fisk till middag och det var jättegott, har inte ätit det på länge. På kvällen senare började jag se filmen Så som i himmelen men orkade inte se hela.
Tisdagen gick ganska fort den med, jag har blivit duktig på att promenera på eftermiddagen och det behöver jag verkligen. På eftermiddagen fick vi bohusländsk invation då familjen fick besök från Sverige. Det var kul, hann dock inte träffa dem så länge för skulle iväg på min franskakurs. Lektionen idag gick bra och det var inte så varmt och kvavt i klassrummet för att det nu är svalare ute. Läraren har nu blivit strängare med hur vi uttalar oss och det är bra att hon är sträng så jag blir av med mina uttalsfel från Linnéaskolan. När jag kom hem igen så drack jag te tillsammans med alla utom barnen som sov. Det var mysigt att få sitta med och prata samt lyssna och bara vara. Väl hemma på mitt rum såg jag slutet på så som i himmelen och somnade sedan.
Igår hade jag en toppen onsdag som började med att jag tog sovmorgon till halv tio. Sedan gick jag upp och duschade och fick snabbt äta frukost innan tåget gick till Genève. Väl i Genèbve tog jag tåget till Sofie och jag trodde först jag hoppat av på fel station men som tur var visade det sig vara rätt. Jag fick då träffa Romeo Sofies värdsfamiljs hund som man måste tala norska till för att han ska lyssna, lite komiskt. Vi gick hem till Sofie och hon visade mig runt i huset. Det var jättefint och lagom stort samtidigt som det luktade som ett svenskt hem. Ja jag vet jag är mycket för olika dofter. Vi bestämde oss sedan för att åka och handla i Ballexer som är ett mega köpcenter.
Väl i affären så handlade vi mackfika och åkte sedan hem och mummsade på det. Var härligt att bara få vara som vanligt att prata på i ett tempo som jag är van med och sedan inte hela tiden tänka på vad jag säger. Låter säkert konstigt men det är skönt att få prata med någon i sin egen ålder. Senare så följde Sofie mig till tåget och vi bestämmde att vi skulle ses någon gång igen under helgen, bra att ha något planerat hela tiden som sagt. Sofies värdmamma har också sagt att det är okej om hon vill ta hem kompisar för att hon vet hur viktigt det är med den sociala kontakten då hon själv vart au pair så det är kul.
Väl i stan så mötte jag Natalie som var tillbaka från Marocko. Jag var så glad över att hon ringt mig på morgonen och ville träffas för som sagt det är kul att umgås med dem i sin egen ålder. Så vi gick till Starbucks och fikade. Det är också roligt nu när man kännt varandra ett tag och man vet vad man pratar om så att man inte hela tiden måste förklara sig utan man kan bara prata på. Det var en mysig fika vi hade med mycket bra prat och det är bra att Natalie väljer att vara kvar.
Jag tog sedan 18.00 tåget hem till Russin och upptäckte att nu får jag nog sätta i fodret i min jacka för det är inte varmt. När jag kom hem till mitt rum så laddade jag över lite låtar från datorn till min mobil, för min mp3 har gått i strejk och vill inte fungera. Sedan ringde jag till Jenny och det var härligt att få prata med henne och vara glad. Senare blev det middag hemma hos fmiljen och jag fick smaka ett riktigt gott vin. Efter middagen satt vi i soffan och lyssnade på brasan samtidigt som vi pratade. Jag gick hem vid tio och läste lite ur min bok innan jag somnade.
Idag har jag ätiti frukost, följt Sally i kylan till bussen, vikt och hängt tvätt, gjort pankakassmet och nu har jag även lyckats blogga. Så nu ska jag sätta mig med min franskaläxa och plugga innan jag hämtar Majken och vi ska steka pannkakor. I eftermiddag blir det promenad och ikväll blir det franskakurs.
Tänker på er där hemma och saknar er lite!
Pussar och kramar!
//Sanne
Fredag och lördag....
Igår var det en lite jobbig dag då inte Majkens humör var på topp och hon var extremt trottsig. Men det löste sig någorlunda i slutet av dagen och det känndes bra. När jag slutat så satt jag en stund vid datorn sedan gick jag hem till mig för att göra mig iordning inför kvällens utgång. Jag lyckades platta hela mitt hår själv och jag var riktigt stolt över det. Så när jag var färdig gick jag hem till familjen för att äta pizza innan tåget gick. Väl ute i mörkret hör jag något ramlar till marken och inser att det är mitt halsband som gått sönder. Jag blev skit irriterad och ledsen för det var det jag fick av Miranda och Bim i studentpresnt, jag tror dock att det går att laga.
Väl hos familjen fick jag äta snabbt och mötte sedan Lou. Jag sken som en sol och detta pga att hon kommer att stanna och inte åke hem. Jag får ha kvar min bästa vän här nere och det känns tryggt och bra. Jag var också lite uppspelt över att få komma ut och vara finklädd och hoppades på att kvällen skulle bli bra. Lou var också glad och nu skulle vi fira hennes 18 årsdag.
Inne i Genéve så mötte vi upp Tanja som hade med sig Katrina från Estland. Jag och Lou ville leta upp busshållplatsen innan vi gick till Pickwick så vi visste vart vi skulle senare på natten. Jag hittade den tillslut trodde jag och vi tog spårvagnen till Pickwick. Där var det inte jättemycket folk och livebandet denna kväll var inte min smak. Så jag förslog att vi skulle gå någon annan stans och tillslut fick jag med de andra på det. Innan följde vi Katrina till hennes bil som hon först inte visste vart hon hade parkerat men vi hittade den tillslut.
Vi hamnade sedan på ett ställe med mycket folk och vi började snacka med ett gäng killar. De trodde inte på oss när vi sa att vi var 18 och 19 år gammla utan de tyckte vi såg ut som 21, jag tar detta som en komplimang. När vi gick till bussen senare så köpte vi choklad som är våra tradition. Vi hittade först inte till busshållplatsen för det stämde inte det jag kollat upp och i ren panik irrade vi runt. Vi hittade sedan busshållplatsen men det visade att bussen inte skulle gå där ifrån så vi chansade på att ta oss till den anvisade platsen som vi stod på från början och som tur var det rätt ställe.
Väl på bussen gick det på massa killar och två började prata med oss. Jag trodde de var kompisar och när han som jag pratade med blev välldigt på så markerade jag med att jag inte var intresserad. Han accepterade dock inte detta utan frågade massor mer om när vi skulle ses igen och jag svarade att vi inte skulle ses igen på ett trevligt sätt. Jag ville inte vara otrevlig för jag trodde han var en i killgänget, men tillslut reser han sig upp och går av. Det visar sig då att han inte alls kännde killarna utan bara sa det och killgänget skrattade åt honom som inte insåg hur nobbad han var. Jag tyckte att situationen varit lite otrevlig och tröstade mig med att han äntligen gått av bussen. När vi väl var framme i Russin efter att ha åkt 50 min på småvägar som ibland känndes som folks trädgårdar så pustade jag och Lou ut.
När jag kommer hem till mig så ringer plötsligt Lou och säger att hon är utelåst. Jag går då och möter henne och hon får sova hos mig, skönt att inte behöva somna själv. Nästa morgon har hon gått när jag vaknar och jag känner att jag längtar ganska mycket hem. Jag tar på mig träningskläderna och går ut och går en härlig och givande promenad för detta.
När jag kommer tillbaka så blir det dusch och frukost. Sedan åkte jag till stan för att möta Sofia och Sanna som verkligen piggade upp mig idag, stort tack tiller för att ni finns!
Nu sitter jag och nästan sover och ska bege mig hemmåt för att se Narnia tror jag. Imorgon blir det stan för att fika med Sofie, en ny svensk tjej här. På kvällen blir det filmtime med Lou, det ser jag fram emot. Imorgon har jag vart här i 7 veckor, det är då 2 veckor kvar till Emmie kommer och efter det så är det vara 7 veckor till jul.
Jag saknar er er där hemma, Sverige och mitt hem!
Pussar och kramar!
//Sanne
Matterhorn!
Jag och fina Matterhorn!
Alperna!
På toppen!
Jag och de vackra alperna! Det syns inte men kändes som jag skulle kunna flyga!
På toppen!
Jag och Tanja på toppen!
Jag lycklig!
Jag och Matterhorn i bakgrunden, sådan himmla häftig känsla!
Jag på toppen!
Jag i mitt vackra alperna!
Tobleroneberget eller Matterhorn
Toppen!
Torsdag....
Igår åkte jag till stan för att träffa Sofia och Sanna. Jag var lite tidig och jag har äntligen funnit Rive, deras busshållplats. Medan jag väntade på att de skulle dyka upp så strosade jag runt bland affärerna. Då hittade jag en skoaffär med snygga skor och låga priser, vilket var bra för ska köpa nya skor nästa lön. Sedan såg jag ett M märke som VeroModa har så jag klev in i affären och insåg att det var VeroModa. Blev skitglad rent ut sagt för skönt med något mer en bara HM, man kan se de svenska priserna med plaggen och det var bra.
Senare dök Sofia och Sanna upp och vi styrde stegen mot en skoaffär och sedan stora HM. Jag tittade då på en lila & silvrig sjal som Karro har, nu har även jag en sådan. Vi gick sedan och köpte macka för jag och Sanna var hungriga. Då fick jag reda på att det skulle vara svensk au pairträff samma kväll, vilket jag inte hade haft koll på. Så efter mackan gick vi till coop och köpte chocklad, sedan blev det en fullproppad spårvagn mot Vernier. Vi var tvugna att byta till buss på ett ställe, jag kom då på att det var första gången jag åkte kollektiv buss i Schweiz.
Väl på svenska skolan i Vernier så var vi först, så vi tog lite fika och väntade på de andra tjejerna. Denna gången skulle det komma två nya tjejer och det är lite kul med nya ansikten. Den första heter Sofie och är från skåne den andra hette Tove och hon hade med sig en tjej som jag träffat på den internationella träffen så det var lite kul. På mötet pratade vi om lussefirandet som vi ska genomföra. Kommer att vara en del träning och uppvisning, men för det får vi betalt så december är ganska bokat nu. Lite kul så att man kommer i julstämmning här nere. Jag pratade sedan mycket med Sofie om hemlängtan osv. Hon kom hit förra fredagen och snart varit här en vecka. Hon hade samma känslor som jag hade i början och det var skönt att kunna ge med sig av sin erfarenhet av det men också skönt med någon som känner samma sak.
Väl hemma igen så fick jag lite hemlängtan eller mer längtan efter Sverige och såg därför på en svensk film. Idag var det trögt att gå upp men när jag kom hem till familjen fick jag en spontan bamsekram av Sally och det kändes bra. Jag pratade sedan med Johanna och det blir mer riktigt prat nu när man inte ses så ofta om dagarna. Så det är mysigt att få de små tillfällena på mornarna för de är betydelsefulla för mig, det ger mig trygghet.
Jag satte mig sedan och chattade när de hade gått och insåg att Bonde söker fru börjat sändas i Sverige, så nu har jag sett första avsnittet. Så himmla mysigt, blir så glad nu när jag inte kan se Idol längre för att de inte visas utanför Sveriges gränser. Men vad gör det när jag kan se mina favåortiprogram, så helt lost kommer jag inte vara när jag kommer hem.
Till lunch idag blev det pannkakor, och det gick riktgt bra att steka dem. När Svante och Sally kom hem fick jag en bamsekram igen och det känns som jag verkligen har blivit den trygga personen i deras vardag. Mitt deppiga humör från morgonen var som bortblåst sedan för att Sally var så go, och jag kan verkligen få energi från barnen nu.
Nu är de tillbaka i skolan och jag får hoppa över min promenad för måste gör mig iordning inför franskakursen ikväll. Efter den bär det av med tåg till Nyon för inernationell au pairträff. Idag är ämnet livräddning och hur man ringer till larmcentralen här i Schweiz. Jag ska möta upp Sofie innan och visa henne vart mötet är.
Tack för alla fina kommentarer, de stärker mig massor. Jag tänker på er där hemma och på hemma! Så fortsätt kommentera för då blir det snart jul!
Puss och kram!
//Sanne
Onsdag.....
Hallå hallå säger jag från ett svensktsommarvarmt Schweiz:) Det är inte klokt men det skulle kunna vara som en fin dag i juni hemma.
Gårdagen var helt okej och jag fick gjort riktigt mycket. Jag hann med det som stod på mitt schema, och på min lediga tid så tog jag mig en promenad och gjorde mig sedan iordning inför kvällen franskakurs. Jag har nämligen inte tid till det när jag slutat för tåget går halv sex, så det var härligt att få känna sig lite fräch igen.
När Jacob sedan kom hem så hade jag gått om tid och läste lite ur min bok, Vattenmelonen av Maria Keys. Jag hade sedan gått om tid på mig att gå till tåget och jag kännde mig riktigt bra till mods. Jag har börjat slappna av nu och lever i nuet. Det har garanterat med att göra att jag har något att göra helte tiden och att jag håller mig sysselsatt. Mina promenader påverkar mycket också för då får jag tid att tänka och få ur mig överflödig energi.
Franskalektionen gick bra och jag förstår mer och mer, så är det överhuvudtaget med min franska just nu. Det låssnar mer och mer och det är skitkul när man förstår. Läraren peppad mig till att verkligen fråga om jag inte förstod så jag ska stå på mig mer och göra det. När lektionen var slut så styrde jag stegen mot Starbucks för att ta en te och göra franskaläxan fram till tåget skulle gå. Var skönt att få ha liten egen tid och inte längta hem utan slappna av.
När jag kom hem så läste jag ur min bok och somnade sedan halv tolv. jag hader satte klockan på nio. Men för er som känner mig gick jag upp vid elva. Kanske inte så konstigt för jag har ju inte sovit så mycket på det senaste och helgen var tuff. Jag satte på mig träningskkläderna och gick ut i det fantastiska vädret. Bestämde mig för att ta båda mina runder idag och jag blev helt slut i benen av det men det känns gött nu.
Sedan blev det dusch och frukost. Nu sitter jag här och ska snart bege mig in till stan för att träffa Sofia och Sanna:) Jag fick beröm av Johanna idag för att det var så fint här hemma och det känndes riktigt bra att få höra det.
Tänker på er där hemma, snart är det jul.
Puss och kram!
//Sanne
Måndag och tisdag....
Jag har haft en fantastisk helg i Zermatt och alperna. Det har vart strålande solsken och klar sikt så har tagit massor med kort. Jag var som förtrollad och jag känner att alperna ska jag besöka snart igen, kanske nästa vinter vem vet.
På fredag kväll så sov jag hos Tanja, så nu har jag sett hennes hem osv. Det var helt galet stort, de är två hus i ett. Tanja och några studenter bor i de gamla huset och familjen bor i det nya. Det var nybyggt och välldigt vitt och kalt. De hade så stora ytor att de inte ens hade saker att fylla ut dem med. Barnen hade egna badrum med dusch eller badkar, fatta en sexåring hade lika stort badrum som min familj har tillsammans. Lite galet, men annars var det ett välldigt fint hus.
Inne i det huset som Tanja bor i var det mer hemtrevligt och hennes rum var jättemysigt och jag hade verkligen trivts om jag hade haft det. Såg ut som ett vanligt rum och det gav en hemmakänsla. Vi somnade runt ett och vi skulle upp fem nästa dag.
När jag vaknade på morgonen så kännde jag mig lite seg men var skönt att veta att man skulle kunna sova lite i bussen på väg till Zermatt. Väl på tågstationen i Genève så köpte jag mig en macka men missade att det var tonfisk i, så jag slängde den efter att ha tagit två tuggor och köpte en ny. Jag var nämligen fortfarande hungrig för blev inte så mycket till frukost hemma hos Tanja. Vi hoppade sedan på tåget till Nyon.
När vi kom till Nyon så var vi ganska tidiga och hälften av alla hade kommit. Vi packade in vår packning i bussbagget och blev sedan avprickade av Becky och gick på bussen. Det var skönt att få sätta sig ned och min packning var rätt tung så var skönt att få lägga ifrån sig den. När de flesta kommit så kunde vi äntligen åka, vi plockade upp några på vägen och nästa stopp var på ett rasta i alperna. Jag somnade ganska fort och det var skönt att äntligen bara få somna in med musik i öronen.
När jag vaknade sedan började de vackra alplandskapet träda fram och det var fantastikskt vackert. När vi stannde för att gå på toaletten var det skönt att få sträcka på benen, jag köpte också lite frukt som jag skulle ha under helgen. Det var ett bra köp för hade missat att ta med det, och det var gott att ha annan energi än choklad.
När vi kört uppför länge med många läskiga svängar bredvid stup så kom vi fram till tågstationen, man kunde inte köra till Zermatt utan vi var tvugna att ta tåg den sista branta biten. Det var lite läskigt för du kännde hur brant det verkligen var men utsikten var fin så kunde koppla av.
Väl framme i Zermatt så möttes vi av massa fina hus och vackert väder. Vi började gå upp mot hostelet vi skulle bo på, ganska brant väg och mycket trappor. Jag var dock inne i min egen värld om hur vackert det var. Uppe vid hostelet så parade vi in oss hur vi skulle bo, de blev jag och fyra andra tjejer. Tanja från Tyskland, Lindsey från England, Katarina från Estland och Isabell från Bellgien. Så vi fick nycklarna till rummet och fick sedan installera oss genom att bädda och packa upp. Allt var jättefrächt och det måste vara ganska nyrenoverat, så jag klaga inte.
Sedan blev det lunch ute i solen, pastasallad för mig som jag gjort själv dagen innan. När vi var färdiga så samlades vi alla för att gå upp för ett berg och äta apfelstrudel och vaniljsås. Så vi började knalla på och jag hade på mig mina vanliga kläder, jag är glad att jag hade mina riktiga gympaskor på mig iallafall. Man blev varm och svettig rätt fort men jag vågade inte ta av mig allt för mycket för var rädd att bli kall.
Väl uppe vid resturangen äntligen så beställde vi och när jag fick smaka av den egengjorda apfelstrudeln med egengjord vaniljsås så insåg jag hur värt det var att ha gått med på promenaden om var ganska tuff. Vi satt och njöt i solen och delade med oss av våra tankar kring livet som au pair och massa annat. Jag trivdes riktigt bra och det känndes härligt att sitta där.
När vi sedan skulle gå ned igen så valde jag att gå ännu högre upp med Paul och massa andra, för att sedan gå nedåt igen. Det var välldigt högt och jag kännde av min höjdrädsla men fick stöttning av mina vänner. Jag valde att gå lite med Paul och pratade om hemlängtan och om livet, det var ett bra samtal vi hade. Väl nere i byn så styrde vi stegen mot affären för att köpa söndagens lunch.
Tillbaka på Hostellet blev det middag och sedan en efterängtad dusch. Klockan var sedan inte så mycket och vi kännde för att gå ut istället för att gå och lägga oss. När vi sedan gick ned genom byn så kännde jag mig lycklig och upprymd, antagligen för att jag var i alperna och det känndes som vinter. Jag ville bara hoppa och skutta, jag hade ett stort leende på läpparna och det var efterlängtat. Vi bestämde oss för en pub och gick in och beställde något att dricka. Det var kul att de spelade känd musik som man kunde sjunga med på och känna igen.
Det fylldes på med mer och mer folk under kvällens gång och folket var trevligt och killarna var frächa. Jag undrar var alla dessa killar finns i Genève, om det finns några?! Jag såg två killar som var lite äldre men som såg välldigt trevliga ut, efter ett tag så säger Lindsey att hon pratat med dem och att de var från Sverige. Jag sken upp som en sol och var tvungen att gå fram och prata med dem. Jag frågade dem självklart först på engelska om de var från Sverige och de svarade ja. De tyckte det var kul att få stöta på en svenska och de var i Zermatt på släktträff, någon rik släktng som samlat hela släkten i alperna. Killarna bodde i Lausanne och hade bott här i ganska många år. Men de var trevliga och de var inge svårt att prata med dem.
Senare så begav vi oss en trappa ned jag och mina kompisar, till dansgolvet. Vi dansade och jag tyckte faktiskt det var kul för en gång skull. Det dök upp fler au pairer och det var vi som styrde upp dansgolvet för de klarade inte Schweizer-tyskarna av. Vi begav oss hemmåt vid halv ett tiden och kvällen hade vart skittrevlig, så jag somnade glad den kvällen.
Under natten så vaknade jag fyra gånger och trodde jag försovit mig, när klockan sedan ringde gick jag upp direkt för orkade inte somna om. Jag packade mina grejer och klädde på mig mina vandringskläder. Senare blev det en god frukost och efter den så samlades vi för information.
Vi tog sedan tåget upp till toppen och det var brant väg upp, man kunde även känna av den kalla och friska luften. Väl uppe blev det massa fotografering och vädret var fantastiskt. Jag fann inga ord för utsikten, jag satte mig och njöt av utsikten och solen med choklad.
I Zermatt så kan man se Tobleroneberget, alltså berget som är på förpackningen på tobleronechokladen. Så det blev massa fotografering på det, men också lite självportätt. Jag ringde mamma och sa var jag befann mig och att jag var lycklig och glad.
Vi började senare gå nedåt och hade fyra timmars neförsbacke framför oss. Påvägen blev det lunchstopp och vi träffade då på Becky och Paul. Becky frågade hur jag mådde och jag sa att jag inte kännt mig så fri och glad på länge. Jag sa också att jag inte haft en sådant stort och äkta leende på X-antal veckor.
Det tog ganska rejält på en att gå nedför hela tiden så man passade på när man stötte på olika raststationer att sitta ned och villa samt ladda vattenflaskan. Ibland stötte vi också på olika partier där det var stup och jag blev då lite svimfärdig men min höjdrädsla mådde nog bra att utsättas för detta.
Väl nere i Zermatt igen så bytte jag kläder och vi styrde sedan stegen mot donken för att äta middag, fick äta fort för att vi skulle samlas och ta tåget till bussen. Väl på stationen visade det sig att vi fick ta ett tpg senare för att inte alla hade dykt upp. Man kännde då hur trött man var men jag var också välldigt tillfreds med mig själv och det känndes bra. Väl nere vid bussen igen packade vi in oss, och jag pluggade in Mp3n i öronen och låten This Is Where I Belong med Brian Adams. En låt från filmen Spirit som passade utmärkt och som jag och Emmie lyssnade sönder på senast vi var i alperna. Men jag känner att den passade in nu för jag ska banne mig återvända nästa år, antingen på semester eller jobb.
På bussresan hem så kännde jag att jag tillhörde au pairgruppen och det känndes bra. Att känna att man inte är ensam utan att vi är flera som gör samma resa. Var ungefär samma känsla som att få tillhöra en klass, låter säkert konstigt men det är härligt att känna tillhörighet till något, det skapar trygghet för mig. Jag kännde också att jag var överlycklig för att ha valt att följa med på resan. Svårt att förklara allla mina fina känslor kring alperna man måste vara mig för att förstå vad jag menar.
Väl hemma i Nyon tog vi tåget till Genève och sedan blev det tio tåget hem till Russin. Väl hemma på rummet så packade jag upp, sedan blev det dusch och sängen. Jag var helt slut i kroppen men det var skönt att vara uttröttad i kroppen.
Igår gick det bra att passa barnen, var höstväder igår. Regn och mycket kallare och jag fick lite höstkänslor äntligen. Till lunch blev det pastasallad som inte var så uppskattad. På min lediga tid så tog jag mig en rask promenad och det känndes bra att jag tog mig ut i friska luften. Så idag ska jag göra det igen för behöver dagsljuset, promenaden och den friska luften samt motionen.
Idag ska jag städa och det blir köttfärsås och sphagetti till lunch. Ikväll blir det franskakurs och hoppas jag gjort rätt läxa. Jag känner mig stolt för har börjat förstå nu när folk pratar på franska mer och mer. Härlig känsla när man inser att man förstår vad fok pratar om och nästan kan svara helt korrekt. Nej jobbet väntar.
Kommentera mera, en hälsning från mig och min syster som tycker ni ska göra det mer. Jag behöver era kommentarer även när jag mår bra.
Jag saknar er!
Puss och kram!
//Sanne
Dagens mening....
Majken fyra år går precis upp för trappan till köket och svarar Svante klokt. En idol är en person som är bra:) det kom verkligen från hjärtat. Hon tänkte inte heller på en person med en talang utan man hörde att hon menade en bra och fin människa. Det var de finaste jag hört på länge och jag bara log.
Så alla där hemma och pappa som jag framförallt tänkte på när jag hörde vad det kloka barnet sa. Idol är en person som är bra, sagt av Majken 4 år:)
Bonne nuit!
//Sanne
Fredag....
Igår blev det franskakurs och det var rätt snurrigt. Jag blandar ihop massa med det jag lärt mig från tidigare år i skolan. Det är också välldigt lång lektion, 1 timme och 40 minuter och jag kan inte konsentera mig så länge. Läraren är välldigt bra men ibland så går hon lite fort fram och hoppar välldigt mycket mellan det vi ska lära oss. Hon kan t ex börja och prata om tre helt olika saker och det blir då välldigt förvirrande.
Efter lektionen så gick jag till Starbucks och drack te medan jag väntade på att Tanja skulle dyka upp. Jag kunde inte riktigt sitta still och kom inte riktigt till ro. Jag kommit på mig själv med att jag slutat promenera och röra på mig villket får mig att må både psykiskt och fysiskt dåligt. Så från och med måndag nästa vecka ska jag försöka med en promenad om dagen, för jag har tiden till det. Det är jobbigt när man inte är i trött i kroppen på riktigt och antagligen därför jag inte sover så bra just nu.
När Tanja dök upp så känndes det lite lättare och det var skönt att jag träffade henne igår innan jag begav mig hemmåt för då tror jag att jag bara hade grubblat. Vi pratade om helgens resa till Zermath och jag kom på mig själv att jag banne mig får sluta oroa mig och börja vara glad igen. För det är ett stort delemma för mig just nu, jag snöar in mig i alla tråkiga tankar istället för att slappna av och le åt livet. Det är dock svårt och det var länge sedan jag skrattade på riktigt, inte för att jag är ledsen jag är bara inte riktigt glad som jag brukar vara. Så nu ska jag banne mig rycka upp mig och börja le. Jag ska bara komma på hur, men jag tror det handlar mycket om mina uteblivna promenader. Sedan får jag väll tänka på roliga saker och minnen som jag vart med om i livet.
Idag blev det potatis och köttbullar till lunch med lingonsylt, det var gott. Nu är barnen tillbaka i skolan och jag tar det lugnt, ska kanske tvinga mig ut på en promenad. Jag har sämst självbehärskning i världen!!!!!!
Jag saknar mitt hem, min familj och de människor som får mig att skratta och le. Jag vill att det ska bli jul nu!
Pussar och kramar!
//Sanne
Torsdag....
Igår på eftermiddagen så kände jag mig lite deppig så jag ringde hem och fick pratat med min pappa en stund. Det var skönt att få prata av sig och bara prata allmänt och efteråt så kändes det mycket bättre. När vi lagt på så skyndade jag mig till tåget som skulle ta mig till den svenska au pairräffen. Väl där blev det fika och prat med de andra.
Idag på morgonen var det segt att gå upp och jag har drömmt massa konstiga drömmar inatt. Jag kommer dock inte ihåg dem men man kunde se på täcket att jag drömt för det var vänt på. Det gjorde inte ont i halsen imorse och det känns bra att jag blir frisk inför helgens utflykt.
När jag kom hem till familjen så följde jag Sally till bussen och sedan blev det frukost. När jag ätit upp så kännde jag den obehagliga känsla i kroppen som bla handlar om att jag inte visste hur jag skulle komma till Nyon på lördag morgon men också att jag längtade hem lite. Men Så fick jag ett mail av Tanja som sa att jag kunde sova hos henne från fredag till lördag så det problemet löste sig. Sedan fick jag också ett mail från Becky om resan till Zermath i helgen och då kännde jag mig ännu lite säkrare.
Till lunch så kokade jag potatis, morötter och stekte ägg. Jag serverade även sallad och keso till detta och barnen åt med god aptit och tyckte det var jättegott, de är nog lika trötta på pasta som jag är. Så efter lunchen nu känner jag mig mycket starkare och barnen piggade verkligen upp mig. Det är också roligt att jag kan börja få energi av dem och att de inte bara tar energi, det är ett tecken för mig att vi trivs ihop. Det är heller inte längre någon kamp med dem på samma sätt och de är jättegoa.
Idag fyller Lou 18 år och vi ska fira det med Pickwick nästa helg då jag är hemma och ledig. Barnen här nere har snart höstlov och det ska bli skönt med lite semester ett tag, tro mig det tar på en detta jobbet även om det inte verkar så.
Nu ska jag se ensam mamma söker och sedan hänga min tvätt. Kommentera gärna, älskar att läsa era kommentarer, ger mig sådan energi.
Puss och kram!
//Sanne
