SanneJennyUdden

Sofia och Sanna

Natalie och jag

Nu ska jag försöka att beskriva vad som hänt dessa dagar hur det varit och hur jag mår. Varför jag inte uppdaterat mig är för att Karro och Sanna har vart på besök:)<3

I onsdags eftermiddag var jag och fikade i Genève med Sofia, Sanna och Nathalie mina au pair kompisar från Sverige. Det var kul och mysigt, det var härligt att få prata av sig och få svar på olika situationer som vi har gemensamt. Det känns också bra för att genom dem kan man också få feedback eller hjälp med svåra situationer. 

Jag hoppade över middagen med familjen på kvällen för det var mer lockande att vara kvar i stan med mina vänner tills jag skulle ta tåget till flygplatsen och möta Karro och Sanna. Väl där var jag jättenervös, förväntasfull och spänd på att få se dem att jag inte kunde stå still. Varje gång dörren öppnades där de anländande kom ut slog mitt hjärta volter och till slut så kom de äntligen. Först bara jag log stort och när jag sedan fick krama om dem så släppte alla spärrar och tårarna kom, det kändes så skönt och tryggt att se dem och de påminde massor av hemma. 

Vi tog tåget till Genève och sedan vidare hem till lilla Russin. Att ha dem med på tåget var lite overkligt samtidigt som jag bara log och var lite halvt hysteriskt/glad. När vi gått av tåget så väntade den härliga och branta uppförsbacken men vad gjorde det när jag hade mina vänner som sällskap, jag kunde nästan flyga.

När vi kom till mitt rum så fick jag resväskan med mina saker, det luktad så gott av hemma. Jag började packa upp allt samtidigt som jag pladdrade på och var i smått choktillstånd. Jag pratade om alla mina upplevelser och om hur jag har det, mina tankar började också vandra på att Karro och Sanna skulle åka hem och blev jättedeppig. Så himmla typiskt mig att göra så men jag tror också att jag blev deppig för att jag fick ur mig alla mina känslor för någon jag känner och kan lyssna. Det var svårt att somna den kvällen och hade ingen bra nattsömn heller. 

När jag skulle upp nästa dag så gick jag ensam hem till familjen först för att det inte skulle bli sånt liv på morgonen för barnen innan skolan osv. Sedan unnade jag Karro och Sanna lite sovmorgon med tanke på att de hade semester. När barnen sedan var i skolan gick jag hem igen till mitt rum, att få stiga in där och se sina vänner gjorde mig helt upprymd. Det luktade dem också och ja det går inte beskriva, låter säkert konstigt men det var så skönt att de var här. 

Vi gick hem till familjen och åt frukost, havregrynsgröt och macka. Sedan började vi med att förbereda lunchen som var en slags potatissallad. När barnen senare kom hem var de lite blyga men samtidigt välldigt nyfikna. När vi sedan åt så smakade det utsökt och jag kännde mig så lättad på något sätt. När vi sedan dukade av bordet så fick jag hjälp och det var också ett så himmla speciellt tillfälle för mig. Jag tror det handlade om att jag äntligen fick vara lite social med de som känner mig och vi kunde bara prata på om allt möjligt. Jag sa ofta "fan vad jag är glad att ni är här", varannan mening varvat med "nej ni ska snart åka hem igen". Jag blev så arg på mig själv att jag inte kunde unna mig tiden och leva i nuet när de var här. Men hjärnan låste sig på något sätt och hela tiden så straffade jag mig själv med tanken.

När barnen sedan gick tillbaka till skolan så visade jag lite av Russin och sedan gick vi till mitt rum för att ta det piano och se en film. Det fick bli Pretty Women och jag började äntligen slappna av lite och vara glad. Jag kände också hur trött jag var så det var skönt med lite paus. 

När vi sedan hade ätit fruktmellis med barnen så gick vi ut och lekte innan vi skulle bege oss till stan. Klockan tickade iväg och jag undrade vart Jacob hade tagit vägen och vi måste ta oss till tåget. Det visade sig att han missat tiden och min franskakurs, så jag fick springa till tåget och Karro och Sanna fick stanna med barnen och ta ett senare tåg. Jag fick jättedåligt samvete men de kom med nästa tåg och strosade runt i Genève medan jag hade franskalektion.

Lektionen gick bra, och jag lär mig mycket av det jag redan kan. T ex så förstår jag verkligen nu medan när jag pluggad tidigare så förstod jag hälften. Jag vill också lära mig och det känns roligt då de ger resultat, som sagt ett bra tidsfördriv med.

Jag var tvungen att gå tidigare denna dag för att vi skulle vidare till Nyon och au pairträff. På väg för att möta mina vänner så stoppas jag halvvägs av en jättecharmig och snygg kille som jag tror var från Italien. Han kunde dock ingen engelska men han ville inte släppa mig vidare. Tillslut så ler han stort och ger mig världens slängkyss, jag blev rätt smickrad.   

Väl på stationen börjar mina vänner samlas och Karro och Sanna får träffa dem. Alla hade dock inte anlänt och jag kände att jag inte ville stanna jättelänge på träffen i Nyon, samt så behövde Natalie vara tillbaka till nio. Så Karro och Sanna beslutade sig för att stanna i stan och ta ett glas vin och det var okej för de skulle annars få betala massor av pengar för resan. 

På tåget så får jag ett fruktansvärt tråkigt besked av Lou som berättar att hon kommer att åka hem om några veckor för problemet har inte löst sig i hennes familj. De ska anställa en nanny istället och de har inte råd med båda. Jag blev välldigt chockad och kunde inte ta till mig det, men samtidigt så känndes det fruktansvärt. Hon var min första vän här nere och en av mina närmaste, hon har lärt och visat mig så mycket samt så bor hon i byn och inte i stan. 

Väl i Nyon så var vi lite sena så de hade redan börjat och kvällens tema var kulturkrockar och Schweiz. Hur mycket vi egentligern kan om landet men också diskussion om hur man ska tackla en ny kultur osv. Jag tycker att Paul och Beccy som håller i det är välldigt duktiga och de vet vad de ska säga, prata om och ta upp.

Jag och Natalie stannade bara en timme för att vi ville tillbaka hem osv. När vi satt på tåget så pratade vi om livet här nere osv. Jag kommer bra överrens med henne och det känns bra och tryggt att träffat henne. Hon är nu i Marocco med sin mamma i två veckor men när hon kommer tillbaka så ska vi åka till Lausanne och massa annat. 

På stationen i Genève så sprang jag till tåget som gick mot Russin, där satt redan Karro och Sanna. Jag berättade om Lou och allt och om mina känslor. Jag är glad att de fanns här när jag fick ett sådant besked för att då kan man prata om det istället för att grubbla. Hemma på rummet igen blev det film och sedan sömn.

På fredagsmorgonen när barnen åkt till skolan så kom äntligen den nya frysen, den gammla är sönder. Den nya är mycket större och den är inte helt igenisad samt så fungerar den så man vet att maten inte är dålig. Så när den var installerad och klar åkte jag och mina vänner för att handla mat. Kul att få visa upp dem köpcentret och även ha någon att kolla i alla affärerna med. Kläderna här visade sig inte heller vara svindyra, villket är en stor fördel. 

Att handla mat gick helt okej, lite virrigt bara. Jag är glad att jag varit där förrut och vet ungefär var allting finns. Jag hade dock begränsat med pengar och när kassörskan slått in allt så visade de sig att jag skulle få lägga till. Men så säger hon något och drar av priset på en vara och då får jag istället fem cent tillbaka, snacka om flax.

Till lunch idag blev det pannkakor och plättar. Vi kom dock fram till att jag ska ge upp pannkakorna och börja göra plättar istället för att de blev mycket bättre. Barnen älskar pannkakor så de åt som bara den och när de var klara så åt vi för att barnen skulle få mat i tid. Återigen så var det så härligt att få äta lunch med sina kompisar och bara prata på samtidigt som de fått uppleva min vardag osv. 

När barnen sedan var tillbaka i skolan så blev det promenad bort till stallet för att kolla om jag kunde komma på söndagen och rida. Lorans var inte där så jag skulle söka upp henne på kvällen igen hemma hos henne. Men det var skönt med en promenad och komma ut i friska luften. Det känndes också då bra att vila på rummet efteråt när man visste att man rört på sig.

På kvällen senare så vart det vi som skulle stå för middagen, taccopaj. Den tog lite tid men var välldigt god och varm när den var färdig. Efter maten så såg alla tjejerna på film, A-Ö med Hedvig och Hälge. Sedan fick jag natta barnen själv och det gick riktigt bra. Var mysigt och känns som jag kommit dem mycket närmare nu när mina vänner vart här. Så när barnen somnat blev det film för oss andra, vi somnade dock och vi var rätt slut när päronen kom hem vid ett.

Nästa dag blev det lite sovmorgon och efter frukost tog vi tåget till Genève. Äntligen så skulle jag få vara med mina kompisar i stan och vädret var varmt och soligt. Vi började med att strosa ned till sjön och se den vackra fontänen och sedan vidare till affärerna för att shoppa. Vi var inne på tre olika HM, första gången jag var och shoppade i stan. 

När klockan närmade sig två bestämde vi för att hitta något ställe och äta lunch på. Efter en timmes letande hittade vi äntligen en resturang och valde att äta pizza. Gott att sitta där i solen och njuta, skönt för mig med lite ledig tid med mina vänner ockå och inget som brådskade. Vi gick sedan vidare till Starbucks för kaffe och efterätt, och jag kände mig så lättad över att jag fått uppleva några dagar med mina kompisar, samtidigt som jag visste att de skulle hem snart. Jag kunde nu dock slå bort den tanken med att tänka att vi hade en hel kväll och eftermiddag kvar tillsammans.

När vi var färdiga med fika så gick vi in på ett HM nära tågstationen och började prova massa kläder, tom jag provade. Jag hittade en fin skjortklänning som Karro har men den fanns inte i min storlek och ville ha en svart annars så fick det vara. På tåget hem sedan bestämde vi för att hoppa av i La Plaein istället och gå hem. Det var ett bra beslut och vädret var jättefint.

Väl i Russin gick vi hem till familjen, Karro och Sanna fick säga hej då och vi kollade vägen till flygplatsen. På rummet igen så pinade jag mig själv med att de fick noppra mina ögonbryn och sedan fick jag en extremt skön massage av Karro som var välbehövlig. Jag har kännt mig jättestel och nu när jag började slappna av dessa dagar så har jag haft ont i ryggen och nacken. Vi somnade sedan och vi fick sova i fyra timmar för vi behövde åka halv fem till flygplatsen.

När vi steg upp för att åka så kännde jag mig inte jättepeppad, det gick bra att köra till flygplatsen dock. Väl där när vi satt och fikade så kunde jag inte längre hålla tårarna borta, de bara rann. Jag försökte att samla mig men det var skitsvårt, många minnen från när jag sa hej då till min familj i Sverige spelades upp i hjärnan. Jag ville heller inte lämna Karro och Sanna men tillslut var de tvugna att gå och det var skitjobbigt.

Väl hemma på mitt rum igen där det luktade Karro och Sanna så la jag mig för att sova i några timmar. När jag sedan vaknade mådde jag inge vidare men visste att åka till stallet skulle vara bra för mig. När jag kom hem till familjen för att äta frukost så frågade Johanna hur det var och då kom tårarna. Hon kramade mig och sa att hon förstod vad jag kännde. Mina kompisar hade åkt hem, dit jag vill. Det känmndes bra att hon förstod och att hon visste vad jag kännde för känsla. 

När jag kom till stallet så träffade jag tjejen som jag skulle rida med och vi väntade på två andra så hon visade mig runt under tiden och vi tog in lite hästar. Sedan så gjorde jag iordning Lewis som jag skulle rida. När jag väl suttit upp så känndes han jättebråkig och när han fick syn på de andra hästarna så blev han helt galen och flög på dem och började attackera dem. Jag hade ingen kontroll på honom alls och sa att jag inte ville rida ut på honom pga detta. Jag fick då en ny häst, en stor C-ponny som heter Loreal. Vi skulle bara skritta så det gick bra men jag tyckte välldigt synd om ponnyn. 

Det var en härlig känsla att bara få lunka på och inte tänka utan bara känna sig fri. Jag kände också nu hur trött jag var när jag slappnade av, men det kändes som ett ljuset på en mörk tunnel. Jag pratade med tjejen och hennes kompis som cyklade med, hon kunde dock ingen engelska så tur jag hade en tolk med mig. Men det är bra för min franska att jag får lyssna så att jag lär mig. De berättade att Lewis är 4 år ocoh kanppt inriden så jag kännde mig rätt glad över att jag fått byta häst. 

När jag kom tillbaka hem till mitt rum igen så började jag städa undan alla saker och madrassen som Karro andvänt. Jag kännde mig deppig och skickade iväg ett sms till Sanna att jag inte orkade komma in och fika i stan för mådde inte så bra. Fem minuter senare får jag ett sms av Sofia som säger att jag ska komma in till stan och att jag behöver det som mest nu, så jag beslutade mig att åka in ändå.    

Väl inne i stan är jag glad att jag åkte för det var så skönt att få prata av sig och inte vara själv. Jag kännde också nu hur glad jag var över att jag haft mina kompisar på besök för de har fått mig att ladda batterierna och orka mera nu och inte längta hem på samma sätt. Så fikan var riktigt lyckad.

När jag kom hem till Russin igen blev det promenad med Lou och det känndes bra att få prata ut med henne om allt. Jag kom på varför jag vart så deppig och längtat hem under de senaste veckorna och de är för att jag inte träffat Lou och fått pratat med henne. Jag sa att vi skulle göra det bästa av de veckorna som hon är kvar här i Russin. Jag peppade henne också och sa att hon var stark osv. 

Så när jag kom hem till mitt rum på kvällen och skulle sova så kände jag mig helt slut men ändå tillfreds och det var härligt. 

Resten av veckan fram till idag har vart bra och det har gått bra att passa barnen och vi har kommit bra överens. Men jag har insätt nu i efterhand hur mycket jag behövde besök från mina vänner. Jag fick liksom ur mig allt jag bar på och jag fick också lite perspektiv på mitt liv här nere villket är skönt. Även om jag längtar hem ibland så känner jag mig mycket starkare nu och kämpar på. Livet börjar kännas naturligt och inte bara krongligt. Jag har också kommit närmare barnen och kommit åpå lösningar på olika situationer.  

Ikväll är det svenska au pairträff och idag har jag lunchat med Sofia i stan, tack för det. Klockan halv sex blir det promenad med Lou, hon fyller 18 år imorgon. Det ska vi fira nästa fredag med utgång till Pickwick. Jag ska också försöka bli bättre på att hålla mig uppdaterad här nere. 

Saknar er!

Kramar och pussar!

//Sanne                     

Idag är det äntligen onsdagen den 23/9 och Karro och Sanna anländer till flygplatsen klockan 21.50 ikväll:D Fyfan vad skönt det känns, kommer vara så härligt att de kommer hit och får se min vardag samt att jag får umgås med dem man känner. 

Igår var det en ganska tuff dag, men den var också lite lärorik. Jag hade nämligen min första franska lektion igår som  jag för det första inte riktigt visste var den låg. Men jag hittade lätt som en plätt dit och de är gångavstånd från tåget, så det blir perfekt innan man pluggar i två timmar med en promenad. 

När jag kom in i byggnaden hde jag inte en aning om vart jag skulle men jag fick hjälp av två personer som hjälpte mig att kolla upp salen. Så jag hittade till den ofantligt trånga hissen och knödde mig in ed två andra som skulle av på olika våningar. När jag väl kom av på våning tre så stod de några andra personer utanför salen. Jag frågade om någon av dem talade engelska. 1 av 4 men vi kom fram till att vi måste vara rätt. 

Efter en stund kom läraren och vi fick gå in i klassrummet. Läraren heter Virgine och är runt 30 år och jättetrevlig och bra. Klassrummet var väldigt vitt men med sköna stolar. Vi var 12 personer i gruppen och jag var nog yngst. Jag började pratade med en tjej som heter Kelly somm talade engelsa och som var trevlig. Jag satte mig bredvid henne och vi var de ända som inte hade skaffat böcker än.

Lektionen gick bra och jag fförstod verkligen vad läraren pratade om och det var kul att gå i skolan igen. Jag har dock funderat på att höja mig en grupp men som sagt det kommer bli bra som tidsfördriv och jag vill verkligen lära mig mer. 

Så idag när jag satt och väntade på Svante pluggade jag nästan en hel timme och tiden bara rann iväg så det kommer bli en bra sak att kunna göra medan jag väntar på han. 

Natalie hörde precis av sig och vi bestämde att ta en fika halv fyra i stan, blev kalas glad för erbjudandet. Nu blir det idol och sedan ska jag städa och bädda iordning för mina kommande gäster och vänner.

Tänker på er, tack mamma och pappa för att ni finns!

//Sanne    

Det är inte lätt när livet känns svårt helt enkelt.

Idag börjar min franskakurs och är lite nervös inför detta. Men ska bli skönt att komma igång. Imorgon kommer Karro och Sanna hit och det känns skönt. Få ladda batterierna genom dem osv.

Saknar er där hemma!

Kram!

//Sanne

Just nu mår jag primaballerina, kvällen igår var skitkul och härlig. Efter att ha ätit med familjen så tog jag och Lou tåget in till stan där vi mötte upp Sanna och Sofia(från Sverige) och Tanja. Senare anlände också Nathalie(från Sverige) och vi styrde stegen mot Pickwick. 

Det känns bra att ha träffat lite svenska tjejer för det är skönt att bara prata på, samtidigt som jag och Lou kom fram till att min engelska har blivit extremt mycket bättre. När vi kom fram till Pickwick och började beställa så kände barterndern igen mig från förra veckan. Hon var skittrevlig och började prata massa och hur ofta händer det?! 

Vi gick ned en våning för att lyssna på bandet som skulle spela, när de dragit igång så sa jag och Lou att förra veckans var bättre. Vi satt och pratade och beställde mer under kvällens gång. Några killar vid ett bord längre bort flörtade extremt med oss, man blev nästan full i skratt för de fick inte napp. 

Lite senare kommer det fram en blond tjej till vårat bord och pratar svenska och kommer från Lysekil, jag blev jätteförvånad men samtidigt glad. Hon hade varit au pair i Sannas familj förra året och var nu här igen och hälsade på sin pojkvän. Hon frågade om vi inte ville sitta med dem och det ville vi. När vi kom fram till deras bord och hälsat på alla satte jag mig bredvid en kille som såg intressant ut. När jag kom närmare så blev jag lite förtrollad av den engelska 24 åringen och ångar att jag inte bad om en date. Han kändes så rätt på något sätt och ja vi han bara prata i tio minuter för att sedan gick stegen mot tågstationen och sista tåget hem. Men ser jag han igen så ska jag banne mig fråga.

Lördag blev det skördefest och invigning av den. Det var massor av folk här och byn var uppsmyckad och fin. Det fanns vinpubar lite överallt t ex vid familjens parkering och garage, där hade de även live band. Så det var ungefär som om att hela fjordfestivalen skulle flytta hem till där jag bor och vara ungefär på åkern. Det var en riktig folkfest med massor av orkestrar och annat kul. 

Vid femtiden åkte jag in för att möta Tanja i stan och ta ut pengar. När vi kom tillbaka var byn full i folk och det gick nästan inte att komma fram. Vädret var regnigt och det var lite tråkigt. Efter att ha ätit mat mötte vi upp Lou och delade på en flaska vin och började gå runt bland alla ställena. Kvällen var riktigt lyckad även om det regnade, men det blev ändå många skratt.

Söndagen bestod av kortege och mer vindrickande men denna dagen avstod jag. Kortegen var skit häfftig, den bestod av olika arangemang. T ex hade alla barn i Russin klätt ut sig till blommor, och de fanns fotbollsspelare, brandmän, smurfar och annat som åkte på utsmyckade flak som gamla traktorer drog.

På eftermiddagen blev det fika i stan med några svenska au pairer och på kvällen så prata jag med familjen i telefon. Skönt att kunna prata lite längre. Jag saknar er massor just nu och tiden här känns lite svår så peppa mig nu!

Måndagar är inte min favvoritdag men efter attt ha promenerat på kvällen och pratat med Johanna så kändes det lite bättre igen. Men det är jobbigt att min hemlängtan är tillbaka och jag vet inte varför, jag vill bara leva som vanligt helt enkelt igen.

Hoppas ni mår bra hemma, jag tänker på er nästan jämt!

Pussar och kramar!

//Sanne

Äntligen fredag igen och jag säger woho, äntligen kan denna helgen börja!

Promenaden igår med Cristine var härlig och jag var helt mör i benen när jag kom tillbka till mitt rum, och för en gångs skull riktigt trött. Det var härligt att känna att man ansträngt sig och var fysiskt och psykiskt trött. Hade heller inte så mycket att tänka på för att jag pratat av mig på promenaden, sedan skrev jag några rader i min bok. Så efter det kunde jag knappt hålla mig vaken och det var en riktigt härlig sömn jag fick.

Idag har det varit en helt okej dag, jag och barnen har kommit överrens. Idag kom även mitt paket som mamma och pappa skickat med mina ridkläder och ridväst. Var så härligt att öppna det och få se sina egna grejer som luktade hemma. Jag gick på rosa moln till ljudet av rixfm!

Nu på eftermiddagen har jag vart och tagit ut pengar i Satigny och sedan laddad på min mobil för fjärde gången sedan jag kom hit. Ikväll ska jag ut med Lou, Tanja och några svenska au pair tjejer och vi  ska till Pickwick. Imorgon drar Féte Des Vadanges igång och då blir det allt från mat till cotege till vinprovning. Tanja kommer på besök så jag, hon och Lou ska fira tillsammans med allt folk som kommer hit och besöker byn. Jag saknar dock Russin utan tält och massa åkatraktioner, då man kunde parkera bilen på sin rätta plats. Nu är det en vin pub på familjens och grannens parkering, lite kul dock. Så ska bli spännande att få vara med på spektaklet

Nu ska jag hem till mitt rum och göra mig iordning, sedan blir det hembakt pizza med familjen. Det ska bli riktigt skönt att få komma iväg till stan för det behöver jag nu för att ladda batterierna mot nästa vecka.

Ha det bra hemma, tänker på er!

Bisous!

//Sanne

Idag är solen och värmen tillbaka och det känns bra inför helgens skördefest. Dock är det kallt på morognen och det har börjat mörkna tidigare på kvällarna, men vad gör det när solen lyser på dagen.

Igår var det andra au pairträffen på svenska skolan och det var riktigt roligt. Fick kontakt med en tjej som heter Sofia som bor nära Genève och vi har liknande arbetstider så båda är lediga på onsdagar och helgen, så vi bestämde att vi ska fika på söndag eftermiddag/kväll. Hon hade också med sig en tjej från skåne som heter Sanna, som jag pratade med och sedan dök det upp en ny tjej som jobbar i Frankike som au pair. Så imorgon fredag ska vi till Pickwick den engelska puben och roa oss.

Så när jag gick till tåget igår från träffen i lätt duggregn så kändes livet riktigt härligt. Nu har jag många olika kompisar helt plötsligt och känner mig inte så ensam längre på samma sätt. Jag har börjat känna mig trygg och självständig igen vilket är skönt. Så hade lite svårt att somna igår för alla tankar som snurrade i huvudet på allt kul som kommer att hända de närmaste dagarna:)

Idag känner jag mig lite mindre peppad, för att har inte riktigt kommit övereens med mellersta barnet. Så ska prata med Johanna sedan när hon kommer hem för det känns riktigt tufft. Men nu kan jag också tänka på allt roligt och på alla människor som jag träffat och ska eller redan umgås med. Det hjälper mig massor. 

Idag till lunch blev det pannkakor och det finns två stekpannor. En stor och en lite mindre, den stora har något emot mig så det blir värdelösa pannkakor av den hur jag en bär mig åt medan den lite mindre är perfeckt! Dock tar det lite längre tid att steka alla pannkakor då men hellre det en massa söndriga.   

När Johanna kom hem idag gick jag hem direkt och bytte om för att gå ut och gå/springa så att jag fick det överstökat för jag känner att jag behöver det varje dag. Det hjälper att få ur en del tankar och irritationer som uppstår ibland. 

Nu ikväll ska jag ut och gå med Cristine igen, men nu blir det lite lugnare tempo denna gång. De har börjat dricka vin på gatan nu och jag kanske blir bjuden på ett glas champagne om jag har tur!

Saknar er där hemma, men dagarna går fort nu!

Hur har det gått med min dator??

Kramar och pussar på er!

//Sanne 

Fikan igår med Tanja var välbehövlig och jag kände mig mycket bättre till mods efter det. Jag var dessutom trött när jag kom hem för att jag varit ute och promenerat innan och det var skönt att kunna somna fort. 

Idag började jag dagen med en promenad och det var skönt, sedan åt jag en egen frukost med mitt egen bakade bröd som var gott. Klockan ett mötte jag Becky inne i Genève och vi gick till Starbucks och fikade. Det var så häftigt och härligt att få prata med henne som är vuxen och utomstånde från familjen jag bor i. Vi pratade om massor av saker och det var skönt för mig att få prata av mig och att hon även kunde svara. Vi hade också liknande värderingar och hon sa att hon gärna fikar igen. Det känns bra för ibland kommer jag att behöva det, hon är också så himmla snäll.

När jag kom hem igen blev det köttfärsås och pasta från gårdagen som jag gjort och den var nästan godare idag. Sedan åkte Johanna för ett läkarbesök och jag hade då barnen för mig själv. Vi fick börja med att köra Svante till hans fotbollsmatch och påvägen hem var det Håkan Hällstrom på hög volym och vi sjöng för fulla halsar. När vi kom tillbaka tog vi en cykeltur och jag packade med mig frukt och vatten som vi satte oss och mumsade på efter ha cyklat en bit. Det var väldigt uppskattat så jag tror jag ska satsa på picknick någon dag det är mellis. Förövrigt så var tjejerna mycket gladare idag och vi kom riktigt bra överrens så samtalet igår var har givit bra resultat.

När vi kom tillbaka så spelade vi kort och stämmningen var härlig. Jag har lärt dem massor av nya kortspel och det är uppskattat. Majken säger dock inte svälta räv utan svälta ihjäl vilket får mig att skratta varje gång hon säger det. Sally och Svante har bivit baddare på stress, min egen favvorit. De ser fram emot att få se mig och Karro spela när hon kommer om idag exakt en vecka.

Mitt eget humör känns väldigt bra nu och jag trivs väldigt bra. Jag är stolt över mig själv och just nu även min egen engelska som har utvecklats enormt på några veckor.  Jag hoppas på att helgen ska bli rolig och sedan när veckan börjar kommer snart Karro och Sanna:)

Ikväll  blir det andra mötet med de svenska au pairtjejerna och jag ska också välja med mig lite nya svenska pocket hem. Jacob ska köra mig till mötet och visa mig vägen från tågstationen till svenska skolan så att jag kan ta tåget dit och hem själv. Känns bra att jag blir mer och mer självständig.

Imorgon hoppas jag att mitt paket kommer med posten, i där finns mina ridkläder och lite annat. Nu blir det middag och sedan möte.

Hoppas ni har det lika gött som jag just nu!

Pussar och kramar på er!

//Sanne      

Idag när jag gick upp och kollade ut genom fönstet så såg vädret rätt grått och höstigt ut. När jag kom ut så möttes jag av en rosa/orange sol som låg som en lång strimma ovanför bergen och höll på att gå upp. Den var jättevacker och det var härlgt att andas in morgonluften. 

Igår innan jag gick hem pratade jag och Johanna om hur allt går och vad barnen tycker osv. Det kändes bra och de är nöjda med mig. Det har varit lite tufft med barnen i olika situationer även om jag har löst dem och tagit mig ur dem så var det bra att få dela med sig av upplevelserna. Att också få respons på att de tycker jag gör rätt och att de litar på mig. Johanna sa att det kändes tryggt att ha mig här, och det behövde jag höra.

När jag kom till mitt rum igår så ringde jag hem och fick prata med pappa en stund och det behövdes. Att få disskutera och analysera osv. Jag saknar det, men att få göra det laddade batterierna lite igen. 

Idag efter frukost så satte jag ingång att baka bröd och det gick riktigt bra, mitt första brödbak blev lyckat och jag känner mig så stolt över detta. Sedan blev det köttfärssås och makaroner som också smakade bra. Innan maten hade jag och mellersta barnet en liten konflikt om att hon inte fick sitta bredvid sin syster och de pratade om vad de skulle säga till sin mamma. Jag sa då att jag redan pratat med henne och försökte att förklara varför. Sedan berättade jag även hur jag skulle uppleva det om jag var i deras ålder och någon kom in i min familj och började bestämma över mig, att jag skulle tycka att det var båda jobbigt men roligt. Jag talade också om att jag inte sökt jobbet för att tjata eller vara dum utan för att jag ville lära känna familjen och jobba med barn. Att finnas till för dem och hjälpa dem. Men jag förklarade också att ibland måste man kompromissa och ge lite var. Tex att vid lunchen sitter jag i mellan tjejerna men på mellis får de sitta bredvid varandra. Det kändes som att jag nådde fram till barnen och sedan tror jag de tyckte att det kändes bra.   

Ikväll ska jag träffa Tanja i Genève och det känns bra att få träffa henne ikväll då det varit en ganska tuff dag.

Idag har jag lite hemlängtan för jag saknar folket som vet hur jag fungerar. Samtidigt som jag igårkväll insåg hur mycket jag har vuxit som människa och att det börjar att formas en lite mognare och annan Sanne, även om den gamla finns kvar med. Sedan känner jag att det tar väldigt mycket energi av mig att bara vara på mitt rum och längta hem och därför argumenterar jag mot mig själv att jag ska göra saker istället. Jag kan ändå inte vara hemma för än vid jul och därför ska jag föröka göra det bästa av situatonen nu. Men det ska bli otroligt skönt och kul med besök från Karro och Sanna nästa onsdag, längtar massor tills dess.

Jag har också insätt att de livet jag lever nu är väldigt lyxigt på många sätt och jag kommer garanterat att sakna mycket när jag så småningom ska flytta hem. Men man saknar inte kon för en båset är tomt.

Kommentera gärna eller skicka mail på [email protected]!

Saknar er där hemma!

Kramar och pussar!

//Sanne  

Japp då var det måndag igen och jag har börjat gilla måndagar för då kommer veckan igång och vardagen är planerad och jag har massor att göra. Även om det är skönt och kul med helger så är jag inte så seg på veckan och blir trött för att jag gjort något vettigt.

Fikan igår med Tanja var riktig lyckad och jag är så glad att jag träffat henne. Vi gick till Starbucks och jag beställde en caffe au latte som var utsökt. Vi satt på uteserveringen och det var riktigt mysigt, vi pratade om massor av saker. Vi bestämde att vi skulle göra utflykter tillsammans under året och hon ska även med på bergsvandrigen till Zermatt. Starbucks blev en liten favvorit så dit vill jag gå igen, bra mötesplats med för det ligger nära tågstationen. 

I helgen är det den stora skördefesten här i byn och de kommer då ca 20000-30000 människor hit till och det är fest fram till fyra på morgonen, folk dansar på borden och är glada. Så ska bli jättespännande med vinprovning, fest och massa annat. Jag bjöd hit Tanja och hon hoppades på att hon inte skulle jobba och det känns kul att få uppleva festen med henne. 

Efter den lyckade och mysiga fikan med Tanja tog jag tåget hem, fick dock vänta länge på centralen för att det var söndag och tågen gå då inte så ofta. Men jag satt och njöt i den varma höstsolen som höll på att gå ned. Väl på tåget var det massor med folk, många som skulle hjälpa till med skörden av vindruvor och jag tackar inte nej till de unga italienarna ich Schweizarna. 

Hemma hos familjen igen åt jag middag med dem och det var skönt att umgås med dem efter helgens paus. Den behövs för att man ska få ny kraft till att umgås. Sedan blev det chatta med syster och lite andra människor. Väl på mitt rum igen så skrev jag dagbok och mamma ringde. Mamma om du läser detta så var det jag som betalade hela samtalet och inte du, pengarna tog slut och därför bröts samtalet. Men som du hörde och sa så mår jag riktigt bra just nu. Skönt att få prata med dig när man är glad och positiv och vill dela med sig av allt.     

Imorse var det lite tufft då Majken är inne i sin trotsfas och inte ville gå till skolan. Men Johnna lyckades inte övertygas om att hon skulle vara hemma så tillslut kom de iväg och jag åkte och handlade. När jag sedan hämtade Majken var hon jätteglad och sa att hon haft det bra, var heller inga problem att lämna henne igen efter lunch. Det kändes bra och hon testar även mig men inser att hon inte kommer någon vart med det, jag tror hon gillar att jag inte ger med mig för att det är gränsen hon söker.

Nu ska jag se gårdagens avsnitt av ensam mamma söker. 

Ha det bra och kommentera gärna. 

Kram och puss!

//Sanne 

Igår var en halvseg dag som jag behövde, men frågan är om jag inte varit ännu segare idag. Ska bli skönt att det är måndag imorgon igen så att man kommer igång. 

Familjen är idag på någon utflykt så jag har varit själv hela dagen och det har vart rätt gött men jag känner att det räcker ganska bra med det nu. Så ska in till Genève om en stund och träffa Tanja från Tyskland och det känns bra för behöver bli lite social nu, så att man inte börjar grubbla massa på hemma osv. Tanja känns som en tjej som jag kan komma bra överrens med och att vi är samma typ av person. Så det känns bra att få lite fler kompisar en bara Lou så att man inte umgås för mycket med varandra och tröttnar. Sedan känns Tanja som en bra människa för mig att umgås med.

Idag har jag tänkt mycket på min familj och släkt, då det varit dop hemma i Resteröd för min kusin Valter. Hoppas att det blev lyckat och önskade att jag kunde varit med er. Men hemma känns inte så långt borta längre då jag får komma hem till jul och några ska komma och hälsa på mig innan det. Sedan pratade jag med Johanna igår och som det ser ut nu jobbar jag fram till efter påsklovet här. Så känns lite skönt att få komma hem till våren i Sverige även om jag kanske inte kommer tycka det då. Jag vet att jag tjatar om er där hemma men det är en slags Sannekontrollgrej att hela tiden veta om att man ska hem igen och det käns bra och hjälper mig.   

På onsdag ska jag träffa en av de internationella au pairledarna för att lämna pengar för bergsvandringen men också för att ta en fika och bara prata. Det känns skönt och tryggt för känns som hon kommer kunna stärka mig rätt mycket och även om jag är stark så är det alltid skönt med någon som lyssnar och hjälper en. Att man inte hela tiden ska ta hand om sig själv utan att någon annan ibland stöttar upp. Bara att maila med henne har känts bra och tryggt så jag tror det kommer kännas ännu bättre att träffas.

Nej nu ska jag göra middag och sedan blir det att göra sig iordning inför fikan.

Kommentera gärna, jag behöver det!

Pussar och kramar!

/Sanne 

     

Sitter just nu i familjens hus och goa soffa med stora kuddar om mig och på mig. Jag vet inte var familjen är men det är väldigt tyst och skönt så passar på att njuta för fulla muggar. Jag känner just nu att det är väldigt skönt med bara mig själv och egen tid utan att längta hem. Det senaste dagarna har varit tuffa med nya intryck och jobb så jag har inte riktigt tänkt på mig själv och tagit det piano. Det är också skönt att vara ifrån familjen lite då vi lever ganska inpå varandra, när jag inte jobbar hänger jag har en del för vill sitta vid datorn och tv:n. 

Igår var två barn av tre hemma, för att en inte ville gå till skolan och var förkyld och den andra repade igen sig efter magsjuka. Så det var fullt hus hela dagen, men det lyssnar på mig och det känns bra att de ser upp till mig och har respekt för mig, hade varit jobbigt annars. Men efter att sitta inne en hel dag och inte röra på sig så mycket var det som de hade myror över hela kroppen, så de vill nog gå till skolan på måndag igen. 

När Jacob kom hem och avlöste mig satte jag mig för att titta på Idol och vänta på att middagen skulle bli klar, de har alltid hembakt pizza på fredagar. Det är kul att det börjat massa nya program igen på svensk tv så man har något att följa, för dubbat franskt Vänner och Extreme homemakover är ren skit! Det låter säkert som jag inte gör annat en att sitta vid tv och dator men det är inte riktigt sant.

Efter att ha ätit med familjen igår så gick jag hem för att göra mig iordning inför en utekväll med Lou i Genève. Tidigare hade min bror sms:at och frågat hur det stod till och blev så glad av det och kände att jag ville prata med honom på riktigt så ringde upp han. Låter säkert konstigt men att få höra folks röster kan man leva riktigt länge på, så jag väntar på min dator och skype. Men som sagt att få prata  Jens var riktigt härligt för han är en av mina beskyddare när livet känns rätt jobbigt och han får mig att tänka efter när jag är lite naiv osv. Så han är en männsika som får mig att må bra. 

När jag var färdig så var det lite bråttom för familjens middag drog ut på tiden. Men när jag mötte Lou så kände jag på mig att det skulle bli en bra kväll och jag hoppades verkligen detta. Så när vi kom in till Genève styrde vi stegen mot Pickwick, en engelsk pub där de har live band och massa annat kul. När vi kom dit beställde vi var sitt glas vin och det var ett så mysigt och häftigt ställe som var uppdelat på två våningar. Det var extra roligt för Lou eftersom det påminde henne om England och hemma för henne.

När vi druckit upp vinet bestämde vi oss för att gå en trappa ned och lyssna på bandet som skulle böja spela klockan 22.00. Under kvällen fylldes det på med mer och mer folk och bandet var riktigt bra, de splade massa covers tex Whit or whitout you med U2 och det var riktigt kul att sjunga md och höra riktig music. Det fanns heller ingen bestämd ålder på personerna som var där utan det var allt från 20-60 år gammla och det var lite kul.

Under kvällen drack jag lite vin och Smirn hoff men jag passade också på att lyssna till Jens ord att ta en öl för den skulle tydligen vara god och den var faktiskt inte så pjåkig. Det som också var kul och bra med Pickwick var att det inte var svindyrt att beställa något, som på det är på de flesta andra ställen här i Schweiz. 

Innan jag och Lou tog tåget hem till Russin igen köpte vi choklad att ha som färdkost påväg hem och uppför den extrem långa och branta uppförsbacken. Väl hemma på mitt rum igen stupa jag i säng och vaknade inte för en halv elva idag men jag unnade mig själv det. 

Idag ska det bli promenad och slappar dag framför datorn. Tänker på er där hemma, men veckorna rullar på nu så vi ses snart! En stor eloge till min mamma som svarade på mitt sms igår, det betydde massor!

Pussar och kramar på er!

//Sanne                 

Vilken dag det har varit, en av de bättre här i Schweiz får jag nog säga. Idag så blev det till att gå upp tidigt (7) för att förbereda sig på utflykten till Lausanne med Lou. Oftast så tror jag att jag ska hinna mer en vad jag gör, så kom på när det var tio min kvar till tåget skulle gå till Genève att jag måste ha mitt kontokortsnummer. Så fick skynda på att starta datorn och logga in på min internetbank samtidigt som jag bortstade tänderna och föreberedde mig. Tillslut fick jag äntligen nummret och det blev till att springa till tåget, som tur är det en enormt brant nedförsbacka dit.

Väl inne i Genéve gick vi till posten för att ta ut pengar men den visade sig vara stängd så fick bli automaten utanför, så hade skrivit upp kortnummret helt i onördan. Men det känns skönt att jag inte ska behöva gå in på posten varje gång och stå i kö samt försöka göra mig förstod, utan att jag kan ta ut i bankomaten.  

När vi kom tillbaka till tågstationen beställde vi tågbiljetter till Lausanne som kostade tur och retur 41,20 CHF= ca 264 sek. Sedan letade vi upp tåget och jag känner att jag börjar bli riktigt bra på att hitta där nu. Att åka till Lausanne tog ca 45 minuter och vädret var fantastiskt så utsikten var härlig över vinodlingar, berg och sjön. Jag berättade för Lou att jag aldrig ätit chokladcroissant förut och hon sa att vi skulle prova det när vi kom fram.

Väl i Lausanne så besökte vi först WC och jag gillar när det är rent och fint, jag betalare gärna för att gå på toa då. Sedan blev det att köpa croissanten och den smakade helt okej, hade dock varit godare färsk och varm tror jag. När vi kom ut från centralen hade vi bestämt att besöka den övre delen av staden först och den nedre delen av staden efter lunch. Så vi började promenera upp för en enormt brant backe, var häftigt att se en sådan stad. Vi såg massor av häliga affärer på vägen upp och vi bestämde att vi skulle besöka dem när vi gcik ned igen. 

När vi äntligen kom upp fick vi en fantastisk utsikt över staden, sjön och alperna. Utsiktsplatsen var precis utanför Lausannes katedralkyrka så vi tog massa kort och valde sedan att gå in i kyrkan och upp i det höga kyrktornet. Efter att ha tagit oss upp för massa trappor kom vi upp till den mellersta avsattsen och jag kände av min höjdrädsla ganska rejält men var ändå så stum av utsikten. 

När vi sedan kom upp till den högsta avsattsen avtog rädslan lite då det var säkrare staket så jag tog massa kort. Sedan stod vi bara och njöt av utsikten och solen, utan att säga något. Jag fick en sådan himmla bra känsla i kroppen och alperna är så vackert och betyder mycket för mig. Det var dock lite dimmigt så de syns inte så bra på korten men jag såg dem just då och det var det viktiga. Att bara stå där och tänka på allt och alla hemma samt att det var tyst och jag behövde bara ta hänsyn till mig själv var härligt.     

När vi gick ned genom staden igen gick vi in i en skoaffär som inte var vråldyr och det hade riktig mycket snygga skor. Nästa affär var en prylaffärer där det hade allt från blommiga brödostar till barbapappa saker, en äkta Sanne affär och jag var helt förtollad. Så dit hoppas jag få komma igen och då ha pengar att köpa något. 

Det var häfftigt att vandra nedför backarna och gatorna och ha Genève framaför sig samt solen lysande på sig, äkta sommarväder. På vägen såg jag en gul liten bil som var så söt och som jag önskar att jag ägde, kanske får ni se kort på honom. Han hade redan ett namn och han heter Pinocchio och var en resturangbil, men om jag vinner på lotto så ska jag köpa honom och ta med han till Sverige. 

Det tog ungefär en timma att gå ned till sjön och vi bestämde för att leta upp en resturang att äta lunch på. Vi gick runt och kikade på priserna som var extremt dyra och vi valde att gå till en gata bakom sjön där vi hittade en pizzeria. Vi satte oss på uteserveringen och jag betämde i sista stund för att ta en lasagne, den var utsökt och jag ångrar inte köpet. Kände mig också nyttig då jag valde att dricka kallt bubbelvatten och det passade bra till det varma vädret. Resturangen var riktigt mysig och fräsch så kändes riktigt lyxigt. 

Sedan gick vi ned till sjön igen och slog oss ned i en park så vi hade utsikt mot sjöns horrisont och alla segelbåtar samt alperna. Solglasögonen åkte på och jag lade mig ned för att sola och somnade nog i ca tio minuter men det var så gött att bara ligga där och byta några ord ibland med Lou. Efter detta blev det en kall Magnum nötglass och den smakade sommar. Känns lite konstigt att det är 10:e september och sitta utomhus i linne och äta glass i solen, men ack så härligt.

När vi var färdiga begav vi oss mot tunnelbanestationen för vi kände att gå uppför igen till tågstationen skulle ta en evighet i värmen. Vi fick köpt oss våra biljetter och kom med det nya tåget, det var häfftigt och jag insåg då jag är i Schweiz och åker tunnelbana vilket hade varit helt offattbart för ett år sedan. 

Väl på Lausannes tågstation igen kollade vi upp när tåget skulle gå tillbaka och Lou erbjöd sig då att åka till Genèves flygplats för att visa hur man tar sig till de ankommande med tåg. Så vi hoppade på ett direktåg till Genève som vidare gick till flygplatsen och det var lite konstigt att komma till flygplatsen när vi inte skulle med något plan. Men vi hittade och det visade sig var jätteenkelt och tågen går typ var tionde minut eller något. Så Karro och Sanna jag kommer hitta er i allt vimmel när ni kommer den 23:e!

Väl hemma i Russin och i familjens hus satte jag mig vid datorn och insåg att jag var väldigt sugen på att gå på den internationella au pairträffen i Nyon, så jag fick riktigt bråttom då tåget gick om tio minuter in till stan så det var bara hem och vända i princip. Jag han dock att kolla om de tog någon avgift när man betalar med kort och det gör de inte.  

Väl inne i Genève visste jag hur jag betsällde tågbiljetten i en automat som kostade 14,40 CHF= 93 sek dock en tur och returbiljett. Jag är glad över att Lou visat mig tågstationen och det jag bör veta så jag kunde hitta själv till tåget. När jag väl kom upp till pärongen som jag trodde mitt tåg skulle gå ifrån var jag inte riktig säker och frågade en ung tjej om hon pratade engelska. Som tur var gjorde hon det och sa att jag var rätt. Hon hjälpte mig också fö att kolla tågtider hem och vi började prata om vad jag gjorde i Schweiz och vad hon höll på med. Det var riktigt trevlig att sitta på tåget med henne som sällskap och jag är glad att jag frågade henne om jag var rätt.

Väl i Nyon så väntade jag på Jana, Anna och Simone som jag träffat på den svenska träffen för att gå tillsammans till den internationellaträffen. Väl där blev jag jättehärligt bemött och jag fick fylla i lite papper om var jag bor och mailadress så de kan kontakta mig om aktivitete och au pairer i närliggande område. Stället började fyllas på med folk och när jag såg fyra svenska tjejer komma in genom dörren tog jag chansen direkt att presentera mig. De var riktigt trevliga så det var kul. De bor dock mer åt Lausanne hållet men det går att träffa dem på t ex helgerna. 

Efter ett tag drog det hela igång mer organiserat med en frågesport där man skulle fylla i olika fält t ex jag tar hand om tre barn eller jag är glad. Då fick man gå runt och hälsa på alla och det var kul, dock lite förvirrat då det var typ 55-70 au pairer. Senare presenterade sig de som höll i träffen och vi satt på stolar och lyssnade på information. De berättade om att de var till för oss och att det var bara att prata med dem om det var något. Det sa mycket som träffa mig på pricken. De pratade också om de utflykter de annordnar över helger och kvällar. Så ska anmäla mig till bergsvandringen den 3-4:e oktober. 

Sedan fick vi alla ställa upp oss i en ring längs rummet och presentera oss för varandra samt säga var man bodde hemma och i Schweiz/Frankrike. Sedan fick vi ställa upp i födelsedagsorning och jag såg då en tjej från Genève som jag började prata med. Vi bestämde att vi skule ta tåget tillbaka tillsammans och jag blev så glad. Sedan fick vi sitta i grupper och prata om vad vi hade för förväntningar och vad vi ville uppleva samt presentera oss. Alla var så goa och glada så det kändes bra.

Väl tillbaka till stolarna igen så fick tjejerna som varit här mer en ett år komma fram och ge lite tips och råd, blev både skämt och allvar vilket var bra. De pratade även om ett rabattkollektivkort som man kan köpa och åka för halva priset och efter klockan sju åker du gratis genom hela Schweitz så det ska jag stsa på för det kommer jag tjäna på. 

Täffen började lida mot sitt slut och jag pratade med de svenska tjejerna som jag träffat under kvällen och vi bestämde att vi skulle höras av om fika eller träff och sedan gick vi tillsammans tillbaka till tågstationen. På tågstationen kom det andra au pairer som skulle med samma tåg så det var kul att ta tåget tillbaka. Jag pratade med tjejen som bor i Genève, hon heter Tanja och är från Tyskland. Hon var lika glad som jag att vi träffat varandra och vi kändes som samma typ av person, vilket var så härligt. Vi bestämde att vi skulle ses på söndag och ta en fika i stan, så nu känns det jättebra.

Väl hemma i Russin blev det direkt i säng och jag hade ett leende på läpparna. Jag är så glad att jag kastat mig iväg bara sådär till Nyon för det var guld värt. Så nu har jag massa att se fram emot här nere och det börjar arta sig mer och mer. 

Pussar och kramar på er!

//Sanne     

   

Ja det har varit tuffa dagar som jag tagit mig igenom nu, och jag försöker att komma på knep för att jag ska längta mindre hem. Som pappa säger så ska man göra det man älskar, och allra helst när man inte mår så bra. 

Igår skulle jag ha mött hon som äger stallet men hon dök aldrig upp och jag kände mig vemodig då jag inte visste om det var jag som var på fel plats eller om det var hon som missat mötet. Så idag efter ha lämnat Svante vid sin tennisträning så gick jag hem för att byta om och sedan cykla bort till stallet. Jag mötte då Lorans som hon heter och är stalläger, hon bad om ursäkt för att hon fått förhinder och missat mötet. Hon presenterade mig för en kille från England och sedan bad hon oss ta in alla ridskolehästar från hagen. Det gick bra men killen var väldigt velig och inte speciellt försiktig med hästarna t ex så skulle vi ta två och två och han gick helt konstigt med dem. 

Efter det så skulle Lorans åka hem för att äta lunch och då cyklade jag hem för att göra det samma. Jag kände mig då lite deppig men försökte tränga undan den jobbiga känslan. Efter att ha ätit lunch så satte jag mig vid datorn och kollade på gårdagens Idol, känslan och tankarna släppte då lite och jag fick tänka på något annat. Jag var också själv hemma för att Johanna och flickorna var på kören och Svante var ute och lekte. När avsnittet var färdigt så läste jag pappas kommentar från igår ytterligare än gång, jag älskar den. Då insåg jag att jag behövde gråta ut så jag gick hem till mig och lät tårarna komma, sedan satte jag mig och började skriva av mig i min dagbok. Så efter det kändes livet bättre och jag bestämde mig för att cykla till stallt igen.

Väl där så fick jag och den engelska killen spola av fyra hästar för att det var så varmt och soligt. Efter vi gjort det bestämde killen att vi skulle ställa dem ute i solen igen så att de fick torka. Jag ifrågasatte då detta för jag undrade varför vi gjorde det. Han mummlade något med att hästarna kunde börja frysa och därför skulle bli varma. Hallå det är 30 grader i solen jag tror inte det! Så jag ifrågasatte lite mer denna gång och han svarade och då sa jag som det var att vi brukar inte göra så hemma i Svrige men har Lorans sagt att vi ska göra det så ska vi självklart göra det, men det hade hon inte och han började inse att det var en rätt konstig idé för vad hade det då varit för meningen att spola av dem. Så vi ställde tillbaka hästarna i sina boxar och han började nu inse att han inte hade med en nybörjare att göra. Innan hade han förklarat allt vi gjorde och hur jag skulle göra men han insåg nu att jag hade hållt på med hästar.    

Jag insåg nu hur mycket hästlivet betyder för mig och att det är en stor pusselbit som fattas i mitt liv nu. Så när vi sedan var klara bad Lorans oss att rida en liten sväng och av en slump så fick jag Lewis min kärlek. Så efter ha gjort iordning honom och ställt upp honom för att sitta upp insåg jag hur extremt brötig han var, så när jag tillslut kom upp så gick han mot sin box igen. Efter mycket om och men fick jag stopp på han och även vänt honom, insåg att han rids mycket med ben och skänklar. Så när vi började skritta insåg jag hur känslig han faktiskt var. Den engelska killen förstod vad jag menade med att jag började med att testa gas och broms för att se om Lewis lyssnade. När jag satt på hästryggen och skrittat en bit insåg jag hur mycket jag saknat detta och det kändes helt underart, jag kunde nästan flyga. Även om det inte var världens finaste häst jag satt på och det var stekhett så var det så härligt. Då ploppade pappas visa ord upp i tanken, man ska göra det man älskar för att må bra. Så för första gången på länge kände jag mig riktigt varm inombords. 

Utsikten vi hade över alla vinodlingar och bergen gjorde att jag inte ville att ögonblicket skulle ta slut. Jag och den engelska killen började prata och jag var så stolt över mig själv att inte vara nervös eller spänd över hästen jag satt på. När vi kom in på en skogsväg travade vi, jag fick ock bryta av ibland för jag var rädd att inte få stopp på Lewis. Han var extremt pigg nu, kan bero på att det var hemväg med. När vi nästan var framme fick jag förslaget om en galopp men jag tackade då nej för att jag kände att jag inte var rätt klädd eller kände Lewis så mycket och visste inte om jag sulle kunna hålla honom. Jag ville heller inte förstöra den härliga känslan jag bar på. 

När vi kom tillbaka mötte vi Lorans och jag sa att Lewis är en väldigt känslig häst vilket man inte tänker på för att han ser stor ut. Jag sa att man måste vara lika känslig tillbaka och att vi har två likadana hästar på min ridskola i Sverige. Lorans höll med fullt ut och det kändes som jag gjorde ett väldigt bra intryck och hon tyckte det var kul att jag gillade Lewis.

Senare så kollade jag på när Lorans höll en ridlektion på engelska och vi pratade lite ibland, det kändes bra och hon är väldigt barsk men snäll. Hon sa att det finns en till dam på stallet som också talade engelska som skulle kunna ta med mig och visa mig lite ridstigar, vilket kalas erbjudande säger jag bara. Jag får komma dit och rida bara sådär, så på något sätt känns det som Lorans känner av att jag är hästvan och kan lita på mig.      

När jag cyklade hem så kändes allt väldigt bra och känslan höll sig länge. Jag ringde sedan Karro och jag blev helt skakig av att höra hennes röst samtidigt som det kändes så härligt. Hon och Sanna kommer antagligen och hälsar på om två veckor så nu har jag något att se fram emot. Så när jag lagt på kände jag mig glad igen och det var ett tag sedan jag hade kännt såhär.

Väl hemma hos familjen fick jag berätta om min eftermiddag och jag insåg att jag sken när jag berätta att jag fått rida. De kände sig också lite lättade och var glada för min skull och jag kände mig som en starkare Sanne igen. Så stallet kommer bli en skön plats att åka och fly till när livet känns både bra och dåligt.

Men som pappa säger och som jag också nu säger, medicinen på deppighet och hemlängtan är att göra det man älskar för att må bättre och för att tänka på något annat. Jag har då fått vara i stallet som är en stor del i mitt liv och även fått prata med en av mina närmaste vänner på telefon. Imorgon ska jag och Lou upptäcka Lausanne med så nu har jag ytterligare saker att se fram emot. 

Jag hoppas ni inser att jag mår bättre just nu och mitt humör pendlar. Men ha tålamod för man blir känslig när man är i en sådan situation som jag är i nu, men det hjälper att få skriva av sig med. Era kommentarer är guldvärda då det känns både bra och dåligt här nere, så kommentera för jag tar vekrkligen åt mig av dem.

Jag har även sätt fotbollen ikväll, dock inte målet! Men vad gör det nu när det var fult och det blir VM! Hejja Sverige!!!!!

Hoppas ni mår bra där hemma! 

Pussar och kramar på er!

//Sanne 

Idag känns livet lite lättare och jag har haft mer att göra. För första gången har jag varit och handlat, det gjorde jag imorse och jag att köra dit gick kanon. När jag kom fram gick jag först till posten för att fylla på min telefon med pengar och köpa frimärken. Damen i luckan talade endast lite engelska men vi förstod varandra och hon var jättetrevlig. När man laddar på sitt telefonkort här i Schweiz så gör man det bäst på posten och då får man slå in sitt nummer på en vanlig kortbetalningsaoutomat vilket var lite knepigt att inse.

Efter ha gjort det gick jag för att köpa balsam, de var roligt att gå runt och titta bland alla varor för att se vad de har. Många varor som vi har i Sverige har de här med fast oftast med ett annat namn osv, de har mitt shampo och det har samma namn. Damen i kassan denna gång talade inte engelska men hon fortsatte prata med mig på franska och jag bara ruskade på huvudet och gick där ifrån helt ovetande, hon var väldigt snäsig. 

Sedan begav jag mig in i mataffären och började handla det som stod på listan, jag hade endast 50CHF= ca 320 svenska kronor. Så jag hoppades på att jag inte skulle överskrida detta då allt är fruktansvärt dyrt här. När jag plockat ihop lite frukt så skulle jag väga den men visste inte vad jag skulle trycka på för knapp. Jag gick då fram till en dam som såg snäll ut och frågade, hon hjälpte mig och önskade en trevlig dag. Hon såg nog på mig hur förvirrad jag var och log. 

När jag kom fram till kassan och jag insåg att jag började överskrida beloppet så försökte jag visa kassörskan som inte pratade engelska att jag inte hade tillräckligt med pengar och ville lägga ur. Hon förstod och det kändes bra att hon förstod för kände inte för att stå där hur länge som helst för att viffta och peka, känns inte jättenaturligt.

När jag kom hem igen hängde jag en tvätt och plockade ur matvarorna. Jag satte också på högsta volymen på datorn så jag kunde lyssna i hela huset på webbbradio, RIX FM. Undra vad grannarna säger om det, de får vaje skoldag stå ut med Roger, Titti och Hjärt Fylking, haha. Kommer på mig sälv ibland med att sjunga ganska högt, men det hjälper mig att inte tänka på saker som får mig att längta hem. Att ha något att göra hela tiden och ha saker planerade gör att livet känns så mycket lättare. Man lever hela tiden med vad ska jag göra nu och dagarna går undan när det är något bestämt och finns något att pyssla med. 

Igårkväll var jag ute och gick med Lou från England, och hon fick mig verkligen på bättre humör och hon har vart med om och är med om samma resa som jag. Så vi kan prata om det som händer och hur vi mår. Vi pratar också om livet där hemma och hur många veckor det är kvar till när saker sker, t ex att min syster kommer om nästan sju veckor. Jag och Lou har kommit fram till att det är mycket enklare när vi delar upp veckorna som är kvar fram till jul. T ex med att vi kommer få besök en speciell vecka eller något annat händer, att ha något att se fram emot som inte är så ångt borta får en att tänka positivt och inte längta hem på samma sätt. 

På torsdag har barnen studiedag och då ska jag och Lou ta tåget till Lausanne, och turista där över dagen. På fredag ska vi åka in till Genènve och besöka ett engleskt ställe, så nu har jag två saker att se fram emot med Lou. Imorgon ska jag till stallet och det är något som jag också kan se fram emot, så att hela tiden ha livet så gör att livet går fortare här nere och det blir roligare.

Mamma och pappa jag är så tacksam med allt i ställer upp på och era kommentarer på bloggen, samt att ni står ut när jag ringer hem, ni får mig också att känna mig så mycket starkar och gladare. Jag älskar er! Har jag fattat det hela rätt så ska ni ge mig en dator?! Ni är super gulliga och en aning galna. Jag har tagit reda på att det finns ett billigt och trevligt pensionat här i byn, där kan ni bo om ni kommer på sportlovet.    

Ikväll ska jag köra Majken och Sally till gympan, jag känner mig som en riktig familjesamordnare just nu. Jag kommer bra överrens med barnen och de accepterar och lyssnar nu på mig och mina regler. Igår innan jag gick hem fick jag en stor kram av Majken, vilket är ett slags tecken för mig att jag inte är så pjåkig. 

Sommarvädret är tillbaka igen och jag går nu i kjol och linne igen. Att gå upp tidigt på morgonen är också skönt då jag tidigare blir trött på kvällen och vädret är så härligt friskt på morgonen, känns att det är lite september ändå.

Hoppas ni har det bra där hemma med regnet, stå ut! efter regn kommer sol. Om inget annat kommer solen till Sverige den 22:e december igen för då kommer jag hem;)

Kramar och pussar på er!

//Sanne  

Igårkväll hade jag sådan fruktansvärd hemlängtan att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, tårarna bara rann hur jag än bar mig åt. Jag känner mig så fruktansvärt känslig nu och ensam. Även om man har familjen och man är med dem samt någon annan så längtar jag massor efter er där hemma. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter december och jul som jag gör iår. Ibland orkar jag bara inte vara stark och modig för det är enklare att vara det när man har kontakt med vänner, familj och de man tycker om. 

Jag vill bara att tiden ska rinna iväg och att allt ska vara över, samtidigt som jag vet att när jag väl är hemma så kommer jag att sakna livet här. Ni tycker säkert detta låter galet och jag valde ju att göra detta men jag är inte van att vara borta så länge från hemma. Samtidigt som jag vet att detta är bra för mig men det är svårt att tänka så nu. 

Jag har nog också insett att gymnasiet är över och att jag håller på att bli lite mer vuxen än vad jag är nu, dock inte helt vuxen. Det känns så konstigt på något sätt för nu saknar jag gymnasiet jättemycket och man det var så skönt med skolrutinen även om det sög med läxor och tidiga mornar. Så finns det inget bättre än att ta bussen hem från skolan och komma hem på eftermiddagen. Eller alla goa människor i skolan!! Saknar också när det blev fredag och helg eller söndagsmiddag hos mormor. 

Så det kommer vara så härligt att få se min familj igen på Landvetter igen, och när jag kommer hem till mig ska jag dra in luften av hemma det djupaste jag kan. Man saknar tom doften av sitt eget hem. Jag saknar också mina hästar och min fria tid hemma. Jag saknar också alla mina vänner som vet hur jag fungerar och som jag skrattar ihop med. 

Deppigt värre är det här just nu, men så är livet. 

Kramar på er där hemma från en som saknar er!  

//Sanne

Ikväll har jag varit här i två hela veckor men det känns som fem. Idag har vi vart på utflykt till Djurabergen igen, dock på en annan plats och vi gick inte så långt denna gången. Vi såg åsnor och massor av vackra berg, speciellt Mount Blance. Barnens humör var dock inte på topp så det var en ganska ansträngande utflykt.

Idag är en sådan dag som jag känner mig lite nere och längtar hem till Sverige, saknar mitt hem, min familj, mina vänner och mina hästar samt massa annat. Det är lite tufft, man saknar att bara få dra in doften av hemma och krama de man tycker om och leva som vanligt. Kändes väldigt bra att boka biljetten hem igår då man vet att man ska få komma hem om massvis med veckor.

Igårkväll var Jag, Lou och Cristine inne i Genève och drack vin. Jag och Lou bestämde att på fredag ska vi gå ut lite tidigare och hitta något ställe som man inte sitter ute på. Så det känns bra att hela tiden ha små mål att se fram emot. På onsdag ska jag också få träffa hästarna här och antagligen rida lite och kommer då att få tänka på något annat. 

Ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt för ha inte sovit så mycket inatt. På torsdag så kanske jag och Lou ska besöka Lausanne för då har barnen studiedag och föräldrarna är lediga. 

Jag har också börjat fundera på hur jag ska göra i sommar, det hade vart kul med Sparreviken och ett stora sommar läger till. Det känns bara så långt borta just nu. 

Fick en oväntad lönespec idag av Ulvön så nu kännns det lite bättre.

Saknar er där hemma, pussar och kramar!

//Sanne    

Igår till middag åt vi hembakad pizza, sedan blev det godis och film. Jag tittade inte så mycket på filmen utan valde istället att läsa i min bok som snart är slut, bara några sidor kvar. Sedan blev det att säga adjö till morföräldrarna som skule åka tidigt nästa dag.

Idag tog jag sovmorgon till halv elva, sedan blev det långpromenad. Vädret var strålande och jag såg massor av fina hästar samt tog en massa kort. På slutet av min promenad stötte jag på massa hästransporter och fina bilar. Jag tror att det var en distansritt av något slag blandat med lite fältävlan, extremt liten fälttävlansbana dock. 

När jag kom hem till familjen senare så stod Jacob och stekte pannkakor vilket fick bli min frukost/lunch. Vi pratade om att boka min flybiljett hem över jul. Jag satte mig för att läsa min bok på deras uteplats som solen idag sken på. När Jacob sedan var klar med disken så kom han ut med kaffe och vi kollade i våra almenakor när det gäller lov osv. I Schweiz har barnen höstlov veckan efter Sverige men sportlovet är samma vecka, så min kära familj ni är varmt välkomna då och jag kan vara med er hela veckan. Jag har mer info till er men vi kan höras på tel om det.

Vi kollade också runt på internet vem som hade billigast flygbiljett och den är nu bokad, priset slutade på ca 1900 svenska kronor så jag ska dela upp det på två löner, vilket var ett ganska bra pris då SAS ville ha nästan 3000 kronor. Så nu är hemresan över jul bokad, så jag kommer hem igen 22/12 och åker återigen tillbaka den 10/1, vilket betyder att jag kommer vara hemma när jag fyller 20 år:)

Efter fikapausen tog vi en cykeltur bort till stallet och ridskolan som ligger ca 1,5 km här ifrån. När vi kom dit träffade vi hon som driver stället och Jacob frågade om det fanns någon möjlighet att det behövde hjälp, hon svarade med att hästarna behöver motioneras på helgerna och att hon behöver en del hjälp. Så nu har jag fått ett till jobb här nere och det känns riktigt bra. På tisdag klockan åtta på kvällen ska vi bestämma när jag ska komma dit på onsdag på min ledia dag. Då ska hon se hur mycket jag kan osv. Det som var bra var att hon talade bra engelska, så jag kan förstå och göra mig förstådd.

När vi var borta vid stallet såg vi oss även om kring och hälsade då på lite hästar, jag insåg då hur mycket jag saknar mina hästar och ridskolan där hemma. Jag har också träffat en ny kärlek, (lugn alla!) han heter Lewis och är en smäcker och jättecharmig fjordhäst. Typiskt mig att åka till Schweiz och förälska mig i en fjording, men det var kärlek vid första ögonkastet. Han ser ut att vara barn till Kurt och Carmenzita på Ljungskile ridklubb, så han ska få ett andra namn, Kurt Junior:) Så det kändes bra att äntligen få något att göra på min fritid, jag bara gick runt och log. 

Nu ska vi snart äta middag och ikväll blir det antingen att se fotbollskvalet, för lite fotbollsnörd är jag allt. Eller så blir det en flaska vin med Lou och Genève, funderar vilket som väger tyngst.

En särskild hälsning till min mamma. Jag behöver mina ridkläder och skor snarast, så tvätta dem gärna och sänd dem med expressfart så är jag evigt tacksam!

Saknar er där hemma och vara omkring er, pussar och kramar!  

//Sanne

      

Gårdagen var en lite tråkig dag, alla drar igång sina aktiviteter och jobb samtidigt som det är skönt att påbörja en ny vecka. Igår till lunch skulle jag göra ärtpuré/grönärtsoppa, jag var lite nervös då jag trodde det skulle vara svårt. Men det var nog en av det enklaste rätter jag gjort hitills och den blev god och alla barnen åt.

När de sedan var tillbaka i skolan så tog jag och morfar Åke en cykeltur, och han visade mig massa fina vägar som jag ska börja promenera. Vi cyklade också förbi stallet där jag såg skymten av en fjordhäst:) När vi kom hem igen så försökte jag att ta igen mig på blogggen och det gick ganska bra, nu förstår jag vad folk menar med att det är jobbigt att halka efter.

När barnen senare kom hem för att äta mellanmål hade jag dukat fram mjölk, fil och bärflingor. Dock fanns det inte så mycket flingor kvar så jag ansåg att de kunde dela, för det räckte så alla kunde få lite var. Först störtade Sally in och tänkte roffa åt sig alla flingorna, jag sa som det var och jag bad henne gå och tvätta händerna. Det var inga större protester kring det och hon accepterade mitt svar. Senare kom Svante och tänkte göra lika dant men då sa jag yttreligare som det var. Svante accepterade inte detta svar utan tyckte han borde få alla och de andra kunde  äta gröt eller vara utan. Jag ifrågasatte då hans svar och han hade svårt att förstå varför han inte fick sin vilja igenom, istället för att ta ut sin ilska på mig började han gnälla på sina syskon. Då sa jag ifrån för om man är nio år gammal så ska man klara av en sådan sak. Han protesterade då med att smita upp till toaletten och ville inte äta. När han kom tillbaka så testade han mig ytterligare genom att ställa sig i trappan. Jag bad honom då att komma och sätta sig och jag kände att mitt tålamod började rinna över en aning men jag höll mig lugn. Tillslut kom han och satte sig men vägrade äta något när jag erbjöd han olia förslag. Jag ansåg att det var upp till han om han bara ville ta ett glas vatten och sedan vara utan mat. Men senare var sitationen som bortblåst för då spelade vi kort och skrattade.

Jag tror att det är viktigt att jag står på mig nu i början och sedan också när det testar mig, för de kommer att bli enklare för mig i längden. När Jacob sedan kom hem kastade vi oss iväg till Sallys cirkusskola för att jag ska lära mig vägen. Jag pratade då om situationen som varit vid mellis och Jacob sa att det var helt rätt. Däremot Johanna var inte lika övertygad men sa att jag gjort rätt men hon daltar gärna med sina barn.

På kvällen senare tog jag och Cristine en promenad i månskenet och det var så skönt att få prata av sig och ha någon som svarade och lyssnade. Även hon kan dela med sig av sina problem och det underlättar för oss båda.

Idag på morgonen var det svårt att gå upp och jag känner att jag måste träna mer för att bli piggare för jag får mina timmar sömn. Så imorgon när jag är ledig ska jag ta en promenad på morgonen innan frukost.

Idag är jag själv med barnen då morföräldrarna är inne i Genève. Det har gått bra och de är ganska lugna. Till lunch blev det pannkakor och jag var lite sen med maten men de höll sig lugna och matstunden var riktigt mysig. Så nu har jag lämnat dem i skolan och vid bussen så nu är jag ledig en stund.

Jag saknar er där hemma och jag menar det verkligen, dock har jag insett hur bra denna resa är för mig just nu!

Pussar och kramar på er!

//Sanne